Mojkan

På fredagskvällen var det dags att göra Guayaquil och visa upp stadens glamourösa nattliv, efter en god middag så bestämde vi oss för att ta oss ner till Zona Rosa (den rosa delen) och slå klackarna i taket. Så vid halv 12 snåret så begav vi oss ut och hittade ett OK ställe, där det blev några drinkar. Jag hade lärt mig en ny dans som jag faktiskt kommit på själv, s.k. dvärgen. Man står med låren tätt ihop och sedan svänger man bara ut smalbenen i takt med musiken, väldigt lätt och skön dans. Björn skulle köra sin klassiska stomp och jag skulle köra dvärgen, det blev succé på dans golvet.  Ecuadorianerna tittade som galna på oss.

Vi bestämde att det var dags att byta ställe och hittade något slags salsa/modern musik ställe. Det tog inte mer än 5 minuter från att vi kommit in till Björn hittat sin donna som han dansade hela natten med. Rosalinda hade han dock inte glömt, Björn gick och tjatade hela torsdagen och fredagen om Rosalinda som han träffat när bara jag och han var ute (läs Hästen), han försökte till och med att ringa till stället vi varit på för att försöka få tag på hennes nummer....

Vid halv 4 så var alla rätt less på att dansa och vara ute samt att vi var hungriga så vi bestämde oss för att gå och ta en burgare på El Capi. Träffade en hel hög trevliga människor som vi pratade med, precis innan vi skulle gå kom det in två doktorsklädda personer, en tjej och en kille. Vi gick ut från haket och Cissi säger till mig, den där killen var rätt snygg. Jag tittar på honom och säger, han känner jag igen, han träffade jag när jag och Björn var ute. Den andra personen var ROSALINDA, så vi gick in och började prata med dem. Det blev lite krystat och Björn sa inte många ord. Vi sa till Björn det är nu eller aldrig du frågar om numret, sannolikheten att stöta på varandra i en stad på 2,5 miljoner invånare är inte så stor. Men Björn sa att han kommer att träffa henne igen på något konstigt sätt, så han frågade aldrig om numret.  Hon heter förresten inte Rosalinda utan Katherine och är AT-läkare... Björn pratade om att han skulle försöka bryta tummen för att få träffa henne igen...

Eftersom klockan var rätt mycket så begav vi oss hem, vi skulle möta upp Magnus och Douglas på flyg vid 6 snåret så det var ingen idé att gå och lägga sig. Istället gjorde vi i ordning ett riktigt plakat där det stod "Välkommen Mr Johansson och Mr Forsberg" fast på spanska, sedan klädde vi ut oss lite och begav oss till flygplatsen. Pojkarna tyckte att det var ett trevligt mottagande... sedan blev det äntligen sängen.

 En bild säger mer än 1000 ord!