Mojkan

Ja ha, jag har ju inte riktigt skrivit i min blogg på hur länge som helst. Jag har helt enkelt inte haft ork eller tid (tråkmåns).
Som de flesta vet så sitter jag nuförtiden i Sundsvalls förorter och pluggar, har även börjat jobba vilket var rätt skönt. Kul att träffa kollegor och få ett litet socialt liv.

Jag vet att jag borde fortsätta och beskriva Björns och min resa runt i Peru, men det känns som att det är dags att gå vidare i livet så jag lägger upp lite bilder istället. Klicka på bilderna så blir de i stort format!
   

 

Jag har av tidsbrist, taskiga tagentbord m.m. inte uppdaterat min blogg po lenge. Ner jag kommer till Europa eller Sverige ska jag skriva om hela vor resa med lite bilder. Just nu befinner jag mig i Huacachina som ligger utanfor Ica ca 30 mil fron Lima. Her finns det ingenting att gora forutom att ligga vid poolen. Byn er omringad av sanddynor der man oker sandboarding. Vi er lite uttokade och kenner att pool liv inte lockar so mycket samt att Bjorn har brent sig lite...

So idag ska vi inte gora so mycket, typ sola,. kanske dricka en ol, jag ska plugga sitter och leser min Redovisningsteori, hoppar ner i poolen, torkar upp, solar leser Redovisningsteori... livet loter veldigt enkelt, men vi er vana att kliva upp senast 6 och gora aktiviteter och so det der med att vila er inte vor grej. Po sondag oker vi till Lima och sedan oker jag po tisdag till Madrid och Bjorn till Guayaquil och vidare sden 22 till London!

Lev och mo!

I torsdags steg vi upp rett tidigt for att bli hemtade for vor Macchu Picchu resa. Sedan bar det av mede buss longt bort i ingenstans. Bussresan var faktiskt lite jobbigt eftersom ett barn framfor oss hade bajsat po sig so det stank bajs hela resan som tog 3 timmar samt att de spelade fruktansvert dolig musik.

Ner vi kommit till en liten by var det dags for cykling ner for bergen, det var rett kul men vegen var veldigt stenig och jag insog att min kondition inte er som den borde. Efter 4-5 timmar var cyklingen klar och vi fick sova po ett litet ruttet hostal, men det funkade. Med po resan var en jettetrevlig familj fron Australien, det var mamma Janet, hennes soner Scott och Woody samt Woodys flickven Judy. Andra delen av gruppen bestod av 5 stycken israeler, somn jag inte lerde mig namnet po.

Igor besteg jag Macchu Picchu, vi har haft ett eventyr. Det funkar veldigt bra att resa med Bjorn som har mer eller mindre rest runt hela jorden. Vi er ju just nu vid Titicaca sjon, men pga strejk moste vi ta oss soder ut redan ikvell. Vi kom hit idag, overskattad sjo, ser ut som en skitig insjo.

Vi ska nu vidare till Tacna som verkar vara ett litet skont stelle 3 mil fron Chilenska grensen.. det ska finnas mycket viner, so voran plan er att oka runt po bodegor och smaka viner. Sedan blir det treeking/vandring ett par dagar runt i Colca Cañon och sedan norr ut mot Lima. Vi kom po detta precis for ett par timmar sedan, vi fick reda po att det skulle vara strejk even her for typ en stund sedan... det geller att var flexibel i detta land!

" Jag skulle ha serverat den med en basilikakvist" Cecilia om Björn smarriga gorgonzolapasta på en restaurang i Quito.

"Tjejerna kan inte dansa salsa och sedan är de för fula" Överförfriskad Björn om det colombianska salsastället i Quito.

"Hur fan kan de stänga en vulkan klockan halv 8" Jag som trodde att de var en vanlig vulkan och inte en nöjespark som hette Vulkanen.

"Tänk den som kunde släppa en fis" Magnus avundsjuk över att alla kunde fisa utom han med sin trasiga mage.

"Är det vanligt att man äter snopp i Spanien?" Jag råkade för första gången i mitt liv säga fel mellan kyckling=pollo och snopp=polla till den spanska familjen (jag har ju trillat det där tusen ggr i huvet om vad som är vad)

"Hygien är bara löjligt" Björn lär ut tips om hur man blir en riktig backpacker. Cissi, Björn och jag duschade på tisdagskvällen och tog den andra duschen på fredagskvällen. Vi blev ju rena när vi forsrände.

"Jag tar nog en öl ändå" Veliga Cecilia, först beställer hon in en öl men ändrar sig innan ölen kommer och tar ett glas vin, när hon sedan får vinet kommer hon på att hon egentligen nog vill ha en öl.

"Ska vi inte ta en sådan där rökcigarett?" Björn myntade uttrycket rökcigarett under förra årets midsommar men ordet användes flitigt.

"Jahaaaaaaaaaaaaaaa" Douglas svar när man just har förklarat något för honom.

"Hurry, Hurry" Ridguiden Jonny lär oss att genom att säga hurry, hurry så kommer hästarna att öka farten.

PlingPlong: Malin kom inte på vad Ewie hette och eftersom han hade asiatiskt ursprung så blev det ett passande namn

Bojen: enligt Peter så såg Katerine ut som en boj när hon satt och sov i båten eftersom huvet gick runt och runt.

Gertrud: Peter kommer inte på vad Katerine heter utan tar det närmaste tyska namn han tycker passar, även om hon var från Schweiz.

Gertie: en förkortning av Gertrud

Efter ett tag så blev pojkarna snälla igen och vi landande på Guayaquils flygplats vid 1 snåret. Sedan visade vi Douglas och Magnus runt i Guayaquil (det tar ungefär 3 timmar så har man sett det man bör se). På kvällen gick vi ut och åt på en jättebra restaurang och njöt av semesterns sista kväll!

Vid 5 snåret på söndagsmorgonen sa vi adjö till Magnus och Dogge! Jag saknar er!

Till alla som läser denna blogg kan jag bara ge ett råd: Åk till Galapagosöarna, det är ett helt fantastiskt djurliv även om vi bara såg en bråkdel av allt som finns! Om 10 år kan det vara för sent då det verkar hända mycket inom turistnäringen! Ta med er lika härliga resekompisar som jag hade!

På kvällen blev det en god middag med vin och öl. Sedan valde vi att gå ut en liten sväng och slå loss, Magnus och Douglas gick hem lite tidigare än vi andra. När vi kom till hotellet bestämde vi oss för att retas lite med pojkarna. Magnus, Douglas och Björn bodde i ett rum, jag och Peppe i ett annat och Malin bodde själv. Eftersom pojkarna sov och snarkade så tog vi alla deras grejor och flyttade ner dem till Malins rum som de inte hade en aning vart det låg. Vi sparade telefonen och kalsongerna de sov i, eftersom jag och Peppe inte skulle bli väckta dan efter så sov vi också i Malins rum, samt att Björn så klart också sov där. Planen för hemresedagen var så här: frukost klockan 7, avresa mot flygplatsen klockan 8.

Pojkarna hade visst vaknat kvart i sex och försökt ringa Björn som inte hade svarat. Vid halv 8 gick vi upp till pojkarna med en t-shirt och ett par shorts för att de skulle kunna hämta sina grejor. Skämtet var inte UPPSKATTAT! De var båda skitsura och särskilt Douglas som svurit och nästan slagit in dörren till Peppes och mitt hotellrum. De lyckades i alla fall packa ihop sina grejor innan taxin skulle gå. Färden ut till flygplatsen blev väldigt tyst, varken Magnus eller Douglas sa många ord.

På fredag började dagen med en frukost klockan 7 och sedan kvart i 8 åkte vi till Darwin Station som är ungefär som ett institut för forskning och bevarande av djuren på Galapagosöarna. Där kunde man se hur de födde upp jättesköldpaddor. Den kända sköldpaddan Lonesome George såg vi också, han är känd för att han är den sista av sin art eftersom pirater och annat löst folk har dödat 100-tusentals sköldpaddor på öarna.  Väldigt intressant och underhållande!

Efter Darwin Station åkte vi buss upp på höglandet där man ska se jättesköldpaddor vilda i naturen. Hur häftigt som helst att se, det fanns ungefär 3000 vilda sköldpaddor som låg utfläkta lite överallt. Sedan bar det vidare till ett tunnelsystem, där vi gick ca 500 meter i några slags tunnlar, på ett ställe var man tvungen att krypa för att ta sig vidare. Efter tunnlarna var alla skitiga och ganska trötta så det blev lunch och sedan åkte Pling Plong och co tillbaka till San Cristóbal där de jobbade som volontärer.

På eftermiddagen skulle vi till någon ny strand och se saker, men Peppe, Malin och jag hoppade det. Vi gick istället runt på ön och hittade ett lyxhotell med bara rika amerikaner, perfekt för eftermiddagsnjutning! Vi la oss i var sin solstol beställde in några underbart goda drinkar och tittade på utsikten. Hotellet hade mer eller mindre ett eget litet zoo, det fanns svarta leguaner, en envingad pelikan vid namn Julio samt andra fåglar!

 Äckliga leguaner

 Ödla

 Ätande sköldpaddor

 Sköldpaddsungar

På torsdag blev det frukost klockan 7 sedan bar det iväg mot den fjärde och sista ön Santa Cruz. Redan direkt jag satt mig på båten kände jag att det här kommer att bli jobbigt och jag mådde inte så bra igen, efter en 40 minuters båt färd stannade båten och det var dags för en klassiker nämligen snorkling. På med en kall våtdräkt, men jag hade faktiskt tur med utrustningen denna gång, inget läckte in så det var faktiskt rätt kul att snorkla. Tyvärr så var det ju som vanligt hajar där vi snorklade så jag tyckte fortfarande att det var rätt jobbigt. Efter snorkelturen åkte vi båt i ca 2 timmar innan vi tog oss till Santa Cruz, som är ögruppens mest befolkade ö och ganska turistig. Vi fick ett helt OK hotellrum och sedan blev det lunch. Efter lunchen bar det iväg till Tortuga Bahía, eller Sköldpaddsviken där vi bara tog det lugnt och bäddade ner Magnus i sand.

Efter blev det en god middag och två glas rött och sedan sängen.

 Tortuga Bay

På onsdagen var det dags att utforska ön Isabella, man fick välja om man ville hajka eller rida uppför och runt den kända vulkanen på Isabella. Vi svenskar valde så klart att rida. Björn berättade att han mer eller mindre aldrig hade suttit på en häst, men det gick bra för honom ändå! Min häst var faktiskt väldigt snäll, förutom den var lite seg så man fick sparka och slå den lite grann.

 Dogge och Peppe rider!

Efter en stunds ridning mötte vi upp Pling Pong och co. som hade gått uppför vulkanen. Den spanska familjen bestämde sig för att också rida eftersom det var bra terräng för ridning. Vulkankratern som hade en diameter på 10 km var hur mäktig som helst. Vi red en sväng till och kollade och tog kort. Sedan bar det tillbaka, tyvärr så var underlaget inte det bästa nerför berget, det var lerigt och jävligt och hästarna hade problem med att hitta balansen även om de kunde vägen utantill. Mest synd var det för Magnus häst och jag trodde att han skulle åka i backen ett par gånger. Sedan så hade vi en ridguide som skrämde upp och piskade på hästarna så det skulle gå fort. Efter ridturen blev det så klart en snorkeltur, den här gången hoppade jag, Peter, Malin och Björn på att snorkla, det kändes som vi hade snorklat tidigare.  På kvällen blev det en gemensam god middag och sedan sängen, tidigt nästa morgon var det dags för den sista ön!

 Utsikt över kraterna!

Ett sjölejon som diar!

 Bräkande sjölejon

På tisdagen blev det en tidig frukost och gruppen utökades. Vi fick nya resekamrater från England, Ewie (även kallad Pling Plong), Emily från USA, Katherine från Schweiz (kallad Gertrud, Gertie eller Bojen), Julia från Tyskland samt den underbart trevlig spanska familjen José, Carmen och Lucia som bara var 6 år gammal.  Vid halv 8 satte vi oss på en s.k. speedbåt för att ta oss till en ny ö, Floreana. Efter ca en halvtimma var det dags att göra vår guides favoritsysselsättning nämligen snorkla. Jag mådde väldigt dåligt på båtresan och var ganska sjösjuk så det var inte så trevligt att ta på sig en kall våtdräkt och hoppa i vattnet igen. Snorklingen var si så där, det var förbannad vågigt och strömt så jag blev faktiskt helt utmattat, så jag snorklade bara en 15 minuter eller nåt. Sedan såg jag ju hajar igen och det förklarar saken vidare.

Efter en guppig resa på ca 2 timmar var vi framme vid en ny ö dvs. Floreana. Vi började först med en lunch och sedan utforskade vi ön och åka omkring i ca 2 timmar. Efter det så bar det vidare med båt igen mot ön Isabella, där vi skulle sova för natten. Vi blev tilldelade ett strandhotell som var helt OK, förutom att det var myror överallt. Sedan blev det middag och en öl ute på öns pir! Malin hade fått ett annat hotell än oss och det visade sig att hon blivit utelåst så hon sov hos mig och Peter.

 Utflykt på Floreana

På måndagsmorgonen åt vi en surberb frukost och sedan gick jag och Dogge och provade snorkelutrustning inför dagens övningar. Det skulle bli dykning för pojkarna och snorkling för mig och Dogge. På dykshopen hittade vi en svensk tjej vid namn Malin som också skulle med båten.

Jag kommer så klart inte ihåg alla namn dit båten gick under dagen, men vi började snorkla vid en liten ögrupp, där såg vi en vattensköldpadda som låg och sov under vattnet. Jag och Dogge såg jättetuffa krabbor som var alldels röda och vita (redan kokade?). Sedan kom det ett gäng baby sjölejon som ville leka med mig, hur tufft som helst!

Sedan bar det iväg till Kicker Rock, där vi skulle snorkla igenom en skreva och ut till andra sidan av ön. Det var rätt strömt så man fick paddla på rejält, sedan så läckte det in vatten i både cyklopet och luftslangen så det var lite jobbigt. I mitten av skreven när jag inte kan göra nåt, ser jag mitt livs mardröm, nere på botten under mig simmar ett gäng HAJAR!!!

Jag känner att jag mer eller mindre får panik i hela kroppen, men vad ska jag göra, båten är på andra sidan och jag måste ta mig dit. Ett rationellt tänkande är ibland bra att ha, så jag bestämmer mig helt enkelt att lugna ner mig och fortsätta min snorkling och istället tänka att Dogge är nog mumsigare än mig. Men jag tittar ner och runt mig hela tiden för att se om det kommer någon fena emot mig! Jag tar mig till båten levande och med alla tår behållna!

Efter dykturen var alla rätt trötta så det blev en lugn eftermiddag och kväll! Malin från Sverige bestämde sig för att haka på vårat gäng och följde med på hela resan! Väldigt trevlig tjej!

Vid lunchtiden på söndag landade vi på Galapagosön San Cristóbal, där vår guide José tog emot oss. Vi blev inhuserade i ett jättemysigt hotell med en karibisk touche.  Vi hade utsikt över hamnen och det första vi såg var ett gäng sjölejon som låg och bräkte.

Sedan blev det snorkling och information om vår resa samt info om Galapagosöarna. Magnus, Peter och Björn provade dykutrustning efter det blev det en middag och sedan sängen.

 Höjdrädd Magnus

På lördagsmorgonen bar det iväg till en linbana i Quito. Quito själv ligger på 2800 meters höjd över havet och den här linbanan tog oss upp till 4100 meter över havet. Det var en vacker utsikt, men man blev ganska andfådd av höjden. Bara att gå runt så andades man ganska rejält.

Efter linbaneturen så åkte Cissi tillbaka till hostalet och vi andra hittade en taxi för att ta oss till Mitad del Mundo, dvs. till "jordens mittpunkt" i alla fall där ekvatorn går. Det var en rätt trevlig litet turistområde med stora monument samt restauranger och kaffer. Det visade sig att fransmännen som kommit fram till ekvatorn hade räknat fel och att jordens mittpunkt egentligen låg en bit ifrån och vi var ju självklart tvungen att ta oss dit också.

Sedan blev det en lugn och sansad middag och vid kvart i 10 slog jag igen mina blå...

 Ekvatorgänget
 Peppe med jorden i sin hand!

På fredagen gick vi på den kända marknaden som under veckan inte är så stor, men absolut tillräcklig om man bara vill köpa ponchos, m.m. Alla handlade lite grejor såsom mössor, halsdukar, ponchos, hippiebyxor och sådana saker man brukar se på kort från Sydamerika.

Efter en lunch så letade vi upp busstationen och satt oss på en buss till Quito. Vi kom fram till Quito vid 4 på eftermiddagen där vi hittade ett bra hostal i partyområdena. Sedan handlade jag att par nya skor (5 dollar) och vi tittade på Basilikan och gamla stan. Vid 8 kom Peppe från Guayaquil och mötte upp oss. Sedan gick vi på en vinrestaurang som fungerade så att man bestämde sig för en viss prisnivå och sedan fick man dricka hur mycket vin man ville från vissa flaskor från den prisnivån och sedan fick man tapas till. Nathan från Australien och Ariel från Argentina var också med. Jag kan säga så här att vissa drack mer än andra. Efter vi varit på restaurangen åkte vi till ett colombianskt salsaställe, bara för att komma in var man tvungen att bli muddrad samt att de hade en metalldetektor som de använde på alla. Magnus tog med sig Björn hem lite tidigare än vi andra av förklarliga skäl.

 Otavalomarknaden