Mojkan

I fredags kväll fick vi besök av en australiensare vid namn Nathan, som jobbar med samma sak som Peter fast i Quito. Nathan är 37 år och bor vanligtvis i Indonesien och har under de senaste 10 åren åkt runt i hela världen och jobbat som konsult. På fredagskvällen så gick vi ute en sväng för att visa honom staden. Sedan var det läggdags vid 11 eftersom vi skulle iväg på lördagsmorgonen.

Vid halv 8 kom Jorge och hämtade upp oss, först så åkte vi till Ayangue en liten fiskeby, där vi släppte av Peter som skulle dyka. Sedan åkte vi vidare till Montañita där Nathan hämtade upp sin surfbräda som han hade haft på lagning och jag hyrde en bräda. Eftersom det var ebb och inte så bra vågor bestämde pojkarna att vi skulle åka till en by som heter Ayampe som ligger ca 30 minuter från Montanita. Där skulle jag för första gången i mitt liv prova att surfa. Nathan och Jorge visade först på land hur man skulle göra, dvs. ligga helt platt på mage och sedan i en rörelse ta sig upp på benen. Jag kände mig som ett sjölejon där jag låg och försökte kravla mig upp samt att jag hade för små bikinitrosor som hela tiden åkte in i stjärten. Så jag sa att det är bättre att jag testar i vattnet istället. Nathan var så snäll så han visade mig hur jag praktiskt skulle göra. Första vågen så låg jag för långt fram på brädan så jag åkte rakt ner och snurrade runt bland vågorna och trodde aldrig att jag skulle få se ytan igen. Men det var bra för min förkylning eftersom jag fick saltvatten i hela näsan och hela systemet.

Andra vågen gick faktiskt bättre och jag lyckades hålla balansen även om jag bara låg på brädan. Tredje gången tog jag mig faktiskt upp på knä i slutet av vågen. Jag sa till Nathan att jag kunde prova själv så han fick surfa. Det var faktiskt riktigt svårt och jag fick rejäla skrubbsår på knäna, men efter ett tag lyckades jag faktiskt komma upp på knä. Det var en helt fantastisk känsla att känna vågen under sig. Jag råkade även få brädan rakt på höftkulan så jag har ett rejält blåmärke.  Efter en stund så började jag få min kända hajpanik, pojkarna var långt ute och jag såg ut som en säl där jag låg på brädan och sedan blödde jag från knäna och fötterna så jag tänkte det är bäst att jag tar mig in till land. Sedan måste jag faktiskt erkänna att jag inte är så fysisk stark som man måste vara för att orka hålla på. Jag förstår varför surfarpojkar får så snygga kroppar!!!

 
Man blir glad av att surfa                        Nathan med en pytomorm

Efter vi hade surfat åkte jag och Jorge och hämtade upp Peter, vi åt en supergod lunch bestående av färska bläckfiskar. Sedan åkte vi tillbaka till Montanita där vi tog en väl förtjänt siesta. På kvällen gick vi ut och åt middag, sedan blev det för första gången lite blött! Mojito är ju så gott och man kan dricka hur många som helst, utan att man upptäcker att man är lite fnittrig! Jorge och Nathan raggade på brudar men ingen hade några riktig framgång så de fick sova själva!

Nathan var mest arg över att han inte fått någon tjej, han klagade mest hela resan över att inget riktigt var bra. Tjejerna var för blonda, en hade en ful pojkvän, den andra hade en kompis som inte var snygg och alla tjejer bara försvann efter dem pratat med honom en stund . Sedan var inget lika bra som i Indonesien, listan kan göras hur lång som helst. Vi stannade till på vägen hem så Jorge fick surfa lite mer. Där försökte Nathan jaga grisar, men hade ingen framgång så jag sa till honom att inte ens grisen ville vara med honom... Men han var duktig på att lära ut hur man surfar!

El sábado fuimos a Montañita con un hombre de Australia y con Jorge. Peter fue a Ayangue para bocear y fui con los chicos para intentar hacer el surfing. Alquilé una tabla en Montañita, pero las olas allí no estaba bien. Entonces fuimos a un pueblo que se llama Ayampe para surfear. Primero los chicos me enseñaron los bascios en la playa, me sentí como una lobo del mar. Nathan me enseñó en el agua y era superdificil hacerlo, la primera vez me caí en el agua. La segunda vez fue mejor podia estar de rodillas al fin de la ola. El sentimiento de tener una ola abajo es increible y me gustó mucho. Despues un ratito tuve miedo por los tiburones, estaba sola y sangré de mis pies y mis rodillas y decidí que lo mejor era terminar. Puedo decir que tampoco no estoy en bien forma, tengo que entrenar más. Ahora entiendo porque los chicos que hacen surfing tienen los cuerpos que tienen!

Luego fuimos a recoger a Peter y comimos almuerzo, comí calamares, me encantan las calamares. Por la noche fuimos a cenar y salir un poco. Fue la primera vez que he salido tanto y estuve un poco embroachada, es la culpa de los Mojitos, se puede beber un monton sin sentir nada.

Jorge y Nathan intenaron a ligar con las chicas pero nadie tuve ningun éxito. Nathan estuvo un poco enfadado con otra noche solito en la cama. Durante todo el viaje se quejó sobre todo, las chicas eran tan rubias, una tenia un novio feo y la otro tuvo una amiga fea. Nada estaba bien o como en Indonesia... pero por lo menos sabía como enseñar hacer el surfing!