Ibarra dag 1 (tisdag)

Efter en frukost utanför hostalet så gick vi ner till busstationen och hoppade på en buss till Ibarra, resan tog ca 3 timmar. Vi blev avsläppta mitt på någon slags motorväg och vi började gå. Med tunga ryggsäckar på ryggen går man inte så långt så vi hoppade in i 2 taxis och sökte oss mot turistinformationen i Ibarra. Väl framme tog en kvinna i 50 års ålder emot oss och förklarade vad man kunde göra runt Ibarra. Det visade sig att det inte fanns så mycket att se. Det som var av intresse var en tågresa mellan Ibarra och El primer paso, samt laguner och vulkaner.

Vi bestämde oss för att först äta lunch och sedan undersöka hur man kunde ta det där tåget.


Efter lunchen så delade vi på oss och jag och Björn gick till tågstationen för att försöka ordna med en liten tågresa följande dag.  Vi hittade rätt snabbt tågstationen där en vänlig kvinna och man tog emot oss och det visade sig att man inte kunde åka hela resan pga. spårreparation, men det gick att ta sig till Salinas fram och tillbaka, en resa på 4 timmar tur och retur. Så vi bokade den resan.

På vägen tillbaka till pojkarna hittade vi en indianska som sålde supergoda jordgubbar så vi köpte ett gäng. Efter det hittade vi ett helt OK hostal i kolonialstil, det enda som var lite jobbigt var att det inte fanns toa på rummen utan dessa låg på andra sidan rummen.


På eftermiddagen åkte vi iväg till en by en mil från Ibarra som hette San Antonio de Ibarra, det skulle vara känt för sina träskulpturer.  Det fanns verkligen fina träskulpturer men själva byn var rätt död förutom ett torg. Vi hittade en man vid namn som satt och skulpturerade en Madonna med barnet och pratade med honom. Douglas köpte en jättefin träsköldpadda av honom. Eftersom den inte var inoljad så var vi tvungen att vänta en stund i San Antonio, vi hittade ett litet ölhak där vi satt och sög på en öl. När vi skulle hem visade sig att det var lite svårt att hitta transportmedel tillbaka till Ibarra, men vi hittade istället en gammal tant som var uteliggare, så vi gav henne pengar och jag köpte mat till henne. Jag har nog aldrig sett någon gladare person efter hon fått lite pengar och mat.

Vi hittade till slut en buss och åkte tillbaka till Ibarra där det blev en god middag och sedan sängen.

 Björn och jag på hostalet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0