Så här bra kommer jag aldrig att bo….
Jag har insett att vi faktiskt bor otroligt lyxigt, anledningen är inte för att vara vräka på något sätt. Det handlar enbart om säkerhet. Då varken Ecuador eller särskilt Guayaquil är de mest säkra platserna på jorden så är det livsviktigt för mig att känna mig säker och trygg där jag bor. Jag ville inte känna några tvivel att vara själv när Peter åker iväg på någon resa med jobbet.
Total säkerhet verkar i det här landet innebära lyx och flärd. I vårt lilla hus som består av 11 våningar samt en terrass så finns det först och främst en säkerhetsvakt på framsidan och även på baksidan. Sedan finns en 24/7 bemannad reception samt säkerhetskameror överallt. För att kunna utnyttja huset faciliteter dvs. inomhuspool, gym, bastu, biosalong, biljardbord samt terrass behöver man först och främst ett kort för att ta sig in till dessa ställen. Kortet använder man alltid exempelvis för att åka hiss. Sedan så säger man till receptionen så fixar de allt åt en.
Här bor jag!!
Mina två favvovakter: Jonny och den andra har jag glömt bort namnet på, men de är alltid väldigt trevliga och glada!
Inomhuspoolen och biljardbord!
Receptionen och lobbyn!
En dag när jag klev ur hissen så stod det två grova män i kostym, det visade sig att de var livvakter åt kvinnan som äger huset och som har hela våning 11 själv.
Jag känner att jag absolut inte passar in, jag springa runt i huset i ett par shorts och en smutsig t-shirt och se allmänt skabbig ut. Den dagen livvakterna var här så klädde jag mig som jag brukar (kanske lite sämre, de flesta vet hur jag kan se ut), åkte upp på 11:e våningen där ytterligare 2 livvakter satt och "jag går upp på terrassen", de bara tittade på mig, men jag slapp bli kroppsvisiterad!
Mitt mål är att bli kompis med vakterna istället... men det är en upplevelse att bo så här under en begränsad tid en gång i livet! I mittersta stolen brukar jag alltid ligga, den är bäst!
Man ska mest ba gå runt å svär (stryk ska de ha)
Idag har jag haft en ren och skär hatdag. Det började med att jag blev väckt i natt av att hängare föll ner och jag trodde vi hade inbrott. Väckte upp Peter och önskade att jag hade haft en kniv nära sängen för att mörda inbrottstjuvarna...
Sedan så vaknade jag vid 8 och tänkte att jag skulle plugga, nej men då så visar det sig att i lägenheten ovanför så håller man på att tokrenovera, så det var svårt att koncentrera sig och studierna gick åt pipan. Redan vid lunch var jag arg... för att komma bort ur lägenheten så tänkte jag att jag hoppar på och åker en sådan där turistbuss för att göra nåt helt annat och se lite av staden. Det visade sig att på bussen fick man ju också bara sitta och svära över trafiken. För varje rödljus så stannade bussen och det berodde på att trafiken framför inte körde som de skulle. Mest förbannad blev jag när vi körde på huvudgatan och skulle passera en fyrvägskorsning, vi hade äntligen fått grönt. Då visar det sig att bilen som skulle passera över till andra sidan sket i att han inte tog sig över till andra gatan och blockerade därmed hela vår fil. Sedan hade personen i fråga mage att inte bry sig, han satt och pratade i mobil telefon. Det slutade så klart med att vi fick vänta till nästa gång det blev grönt.
Bussen stannade till vid en av stans huvudattraktioner och stod där i cirka 10 minuter, perfekt för en rökpaus tänkte jag. Medans jag står och röker kommer en liten flicka på 7 år och vill sälja godis till mig, och hon gav sig inte. Ja ja, tänkte jag, jag vill inte ha godiset men jag ger henne 2 dollar så har jag i alla fall gjort en god gärning. Snorungen tackade inte ens!!!
Ikväll efter vår underbara lyxbehandling var det dags att ta en taxi hem och då ska ju dessa jävla taxi chaufförer lura en så mycket det går, han skulle ha dubbelt så mycket betalt som det normalt sett kostar och det har bara med att göra att :
•1. Vi är utlänningar
•2. Vi bor där vi gör
•3. De är knäppa
Jag orkade inte storbråka med gubbfan och efter lite tjafsande så gav honom det han begärde. Det handlar om småpengar men det är principen som räknas. Jag hatar att bli lurad samt att det inte ska vara någon skillnad om man är svensk eller ecuadorian, om man bor i ett grisarsle eller på Östermalm Förhoppningsvis så har jag gjort två goda gärningar idag, dvs. gett bort pengar till bättre behövande! De kan ju inte ens fixa lite elkablar!!!!!
klart att jag var tvungena att se de äckliga leguanerna igen!!
Onsdagslyx och bögar!
I dag under min hatdag ( se följande inlägg) så insåg jag att jag behövde lite uppmuntran samt att vi hade en massa vykort hemma, som vi inte hade skickat. Jag vet att det ligger ett postkontor i den mysiga delen Urdesa lite längre bort. Så jag åkte iväg och postade vykorten och sedan mötte jag upp Peppe, som kom direkt från jobbet. Vi gick till världens bästa hamburgerhak, El Capi (en förkortning av kapten) och åt en utsök burgare. Sedan hittade vi en frisörsalong där man även kan göra lite behandlingar.
Där fanns han, Geovammy, min eftersökta vän, min frisör, mitt allt som har med utseende att göra. Bögen med stort B och som var så himla trevlig och som jag kommer att vända mig till direkt jag ska klippa mig eller när jag ska vara extra fin!
Eftersom jag förra veckan blev klippt av en tjock, fet gubbe som kunde vart en lastbilschaffis så behövde inte jag klippa mig, men Geovammy tog hand om Peter.... och hans hår.
Jag gjorde istället manikyr och pedikyr, vilket var underbart! Kände mig så otroligt ompysslad...
Sedan blir man alltid förvånad över priset här, även om vi inte gick till det billigaste stället. 2 pedikyr (Peppe gjorde också pedikyr), 1 manikyr samt en klippning gick på 170 kr totalt!!! Man har faktiskt råd att skämma bort sig lite i det här landet...
Lyxtisdag för att fira Havannas nedkomst!
Igår så kände jag att det var nåt som inte stämde, jag kände att jag var tvungen att kolla Disas blogg flera ggr, men den blev aldrig uppdatera.Sedan har jag och Peppe känt oss lite hängiga och uttråkade så man måste hitta på nåt. Jag behövde en paus från studierna och gick och handlade. Då kom jag på den smarta idén att det faktiskt var länge sedan vi grillade samt att de äntligen fått igång jacuzzinerna. Så jag köpte en fläskfilé, färska kronärterskockor, (6 kr kilot)lite andra grönsaker och en flaska rött. Sedan sa jag till i receptionen att vi skulle använda terrassen på kvällen. Innan jag vi gick upp kollade jag bloggen en extra gång och då förstod jag av Kattis meddelande att de blivit föräldrar. Peppe kom hem vid 6 och jag överraskade honom med en liten grillkväll samt ett bad i jacuzzin! När vi låg där i badet med ett glas mousserande i handen för att fira att våra älskade vänner Disa och Jonny blivit föräldrar så insåg jag att vi har det för bra!!!
Så här ser terassen ut, Peppe står i ute köket för göra klart middagen! Grillade kronärtskockor, potatis, paprika och fläskfilé! Det bästa är att man behöver inte rengöra grillen, det gör personalen åt en!
Peppe och jag i badet, vi badade även samtidigt!!
Söndagen i Cuenca
På söndagen vaknade vi vid halv 9 steg upp och åt en härlig frulle, jag åt mest pannkakor. Pannkakorna här påminner om amerikanska och är tjocka och smarriga. Efter det så packade vi ihop våra grejor och begav oss ut på stan.
Vi hamnade i en av katedralen där det var söndagsmässa, ganska spännande med väldigt mycket folk. Det var kul att se att långt där borta i horisonten stod en präst och talade ut till massan, de hade högtalare och det lät som när man hör påven tala på TV. Någon gammal gubbe som ingen förstår, tyvärr så var det en knarkare inne i kyrkan som mer eller mindre förföljde oss och såg inte riktigt ut att vara 100, så vi bestämde oss att lämna stället.

Bilder från söndagsmässan, tog inget kort av förklariga skäl på knarkaren!
Efter mässan så gick vi runt och kollade på skor, de hade fina och billiga skinnskor, men problemet är att har man storlek 39 eller 40 så skrattar de mer eller mindre åt en. Man ska typ ha storlek 36 för att passa in här, jag skulle nog kunna hitta herrskor, men det är ju inte så kul! Peppe med sina gondolfötter lyckades faktiskt hitta ett par fina skor.
Sedan gick vi vidare till en kött och grönsaksmarknad, det var spännande att se de lokala maträtterna. Som tur var så var vi proppmätta och inte alls sugen på att smaka nåt. Jag har sett att de grillar helgrisar som de sedan bara fläker upp och steker på och äter, det ser ganska snuskigt ut faktiskt. Jag måste kolla upp vad det är för nåt och sedan måste man ju prova.

Ett grisarsle, kan man ju bildligt säga att det är!
Efter köttmarknaden gick vi vidare till den indianska marknaden eller det ser i alla fall ut som indianer, de som står där. Där köpte jag ett par hippiebyxor i rätt storlek och 2 schalar för 15 dollar sedan blev det en väska i indiansk stil. Nu har jag hela oufiten för en riktig hippie eller en luden back-packe. Byxorna är jättesköna, lätta samt att de torkar snabbt, perfekt för nya utflykter.
Efter inhandlingen kände vi båda att det var dags att dra sig tillbaka till Guayaquil, så redan vid 12 hoppade vi på en buss tillbaka och var hemma vid halv 5. Det var så skönt att komma tillbaka till värmen igen! Söndagen blev sedan en skön slappardag, då vi handlade, tittade på tjuvkopierade filmer och njöt!
Lördagen i Cuenca


En av katedralerna samt en utsmyckad passage!


Kartan var riktigt härlig, en kaklad sådan!


Lite busig måste man ju vara när man är på semester!!!
Vi gick och gick, tittade på byggnader och annat. Peppe köpte en jättefin poncho, jag köpte ett par för stora hippiebyxor (som Peter ska få) och en sjal.
Vi sökte febrilt efter en pub där man kunde ta en öl, till slut hittade vi ett ställe och där satt vi till klockan 5. Sedan gick vi och köpte kopierade filmer för en struntsumma (jag vet att det inte är lagligt hemma, men i Ecuador finns det faktiskt massor av affärer som lever på att sälja såna filmer)
På kvällen gick vi ut och åt, vi hittade en förträfflig restaurang, i klassik kolonialstil. Maten var som vilken bra krog som helst i Sverige och servicen var förstklassig. Skillnaden var bara priset, jag som aldrig dricksar tog faktiskt i och la mer än 20 procent i dricks!! (dvs. 36kr)
Cuenca och hotellet

När vi kom fram hittade vi en turistbyrå där vi hämtade en karta och lite annat över stan. Sedan tog vi en taxi in till själva centrum, hittade ett hotell som såg mysigt ut. Vi hade bestämt oss att den här gången skulle vi lyxa till med hotell och inte vandrarhem eller hostal. Hotellet var byggt i kolonialstil med flera innegårdar och rummen vette mot någon slags inbyggd terass. Det luktade lite disel, men man sover så gott av den lukten..



Härlig innegård där rummen låg

Lite lyx i tillvaron behöver man..

Nu har jag alla fall bestämt mig att jag ska hela tiden ha färska och fina blommor hemma, kosta vad de vill!


Ögongodis för fredagskvällen/ Dulce para los ojos para el viernes

En epok går i graven, länge leve BD!
Nu har jag inte skrivit på ett tag och jag var just inne på Aftonbladets hemsida och såg att mitt älskade BRODER DANIEL gjorde sin sista spelning ikväll! Jag hörde BD första gången när jag var 14 år och har sedan dess ansett att det är Sveriges mest underskattade band! Vilka riff! Inför mitt bröllop gnällde jag frenetiskt på bandet att de skulel lära sig spela en Broder Daniel sång, men icket sa nicket! Det är med sorg jag nu går och lägger mig liksom Broder Daniel lägger ner och har haft sin sista spelning, min ungdom är över:)!
Länge leve Broder Daniel!
Grisöron, kukens år och kineser...
För att förstå vilka dessa personer är så måste jag klarlägga lite om Peppes jobb: Peter är konsult för det kineska telekomföretaget , Huawei, han är i sin tur utskickad och jobbar åt den ecuadorianska mobiloperatören Porta. För en svensk så är det lättare att tänka att jobba som konsult för Ericsson på Telia.
På restaurangen mötte vi upp en hel hög av Peppes kollegor, det var en salig blandning av kineser och ecuadorianer. Det visade sig att middagen ägde rum pga att Peters chefs chef skulle åka till Kina på semester. Kineserna satt på ena sida och ecuadorianerna på den andra, strategiskt så hade de placerat Peppe och mig i mitten. I Kina så fungerar det så att man sitter vid ett runt bord, i mitten på bordet finns en skiva där maten läggs upp, fast på fat. Sedan snurrar man runt skivan och tar vad man vill ha. De flesta av maträtterna var väldigt goda, dock betydligt starkare än jag trodde. Det går absolut inte jämföra med den maten man äter på en vanlig kinakrog.
En av de sämre och något av det mest äckliga jag har smakat, var marinerade och uppskärda grisöron. Det smakade satan plus att det var hur mycket brosk som helst. Men man måste ju prova, tyvärr var det bara att svälja och le:)

Vi åt och konverserade, det kändes som ett ganska krystat samtal och jag och Peppe som satt där vi gjorde hörde nåt kinesiskt surr på ena sidan och på den andra något smattrande spansk samtal, men då inte kineserna pratat spanska så var engelska huvudspråket.
Jag kan väl inte säga att jag är någon pärla på engelska, på midssomar var min engelska tillbaks till skolnivå om än sämre, när jag bodde på Irland var den bra, nu när jag har hängt med amerikanerna är det faktiskt riktigt bra. Men alla gör vi misstag och säger fel någon gång emellan åt, det är ju det som är charmen med ett främmande språk.
Überchefens kineska fru agerade hela kvällen som värdinna, hon var den perfekta värdinnan. Artig, lugn och väldigt trevlig och typisk asiat, en annan skulle aldrig kunna vara så....Alla vid bordet börjader fråga om Kina, det kineska nyåret och vi kom sedan in på den kinesiska astrologin. Som de flesta vet så har Kina inte vanligt horoskop utan varje år är ett speciellt djur, det finns 12 djur som återkommer var 12:e år.
Jorge frågade vilka djuren var, kinesiskan svarade artigt " we have the tiger, the rate, the monkey bla bla and the cock". Jag tänkte hörde jag rätt, men jag tänkte det kan inte vara så men jag småskrattade inombords. Sedan frågade Tuti om man är född 1975 vilket djur är man då? Hon svarar "I think it´s the year of the cock". Nu förstod jag att jag hörde inte fel, hon sa verkligen kukens år, men hon ville säga tuppen. Som tur var så kunde jag hålla mig och ingen av ecuadorianerna förstod egentligen vad hon menade, sedan kändes det inte riktigt läge att rätta överchefens fru och förklara vad hon egentligen hade sagt... Jag vet att jag är elakt som nämner det, men jag och Peppe har gått och pratat om "kukens år" hela dagen.
Till dig, Sandra Lindström och andra 81:or jag vill verkligen gratulera, ni är födda i kukens år!
Ps. Till Karro och Jonas, nästa gång jag träffar kineserna ska jag fråga vad "Pax Ching Chong" betyder!
Baños eller Badrum (hemresan)
Eftersom Guayquil ligger 0 meter över havsnivå så innebar det att vi skulle alltså ta oss ner åt... men jag var inte riktigt beredd på vad bussresan skulle innebära. Vi åkte upp och ner längs bergen, ett tag steg vi säkert 1000 meter.. vilket innebar att vi skulle ner dessa metrar... bussen körde som ett tok, jag såg ner i stupen, dimman låg som ett täcke på oss, kanten var bara någon meter ifrån oss och med tanke på jorderrosionerna här tänkte jag " nu är min sista stund kommen". Jag blundande, försökte titta bort men ingenting funkande. Vi stannade på i en liten by där vi åt ett slags majsspett och det kändes faktiskt bättre.. 7 ½ timme senare var vi äntligen framme. Vi åt lite kinamat på shoppingcentrat som är granne med oss, men efter 5 tuggar så vände sig magen ut och in och jag mer eller mindre sprang hem, där jag spenderade resten av kvällen på toa! Jävla choclospett! Jag hade i alla fall tur att det inte hände på bussen!

Baños eller Badrum (tredje kvällen)
På lördagskvällen bestämde vi oss för att åka upp till bergen igen med en specialiserad partybuss. Meningen med bussturen var att man kunde se om vulkanen som ligger på över 5000 meters höjd skulle kunna ha ett utbrott och man skulle se det. Det var mer som en partybuss och vid målet blev man bjuden på någon varm äcklig sprit. Vi drack spriten och efter någon timme bar det iväg tillbaka till Baños. Kvällen slutade med att vi satt på amerikanernas hotellrum och drack Jack Daniels..... Utsikt över Baños på kvällen!
Baños eller Badrum (andra dagen del II)

Efter lunchen bestämde vi oss för att hyra fyrhjulingar och motorcrossar för att bege oss ut på egna äventyr. Vi valde att åka upp mot bergen, Peppe och jag åkte tillsammans på en fyrhjuling, killarna hade varsin cross. Tyvärr så upptäckte det att en bara hade handbroms och den andra bara fotbroms, men de körde på som inget var nåt fel.
Vi åkte upp till en kvinna som bodde ungefär 2800 meter över havet, helt ensam med några hundar och ett par lamadjur. Hennes största önskan var att bygga klart sitt hus och hyra ut sin stuga till turister. Vilken lycklig kvinna! Utsikten vara helt makalös, man såg ner på molnen och allt var helt grönt och luften helt frisk!



Baños eller Badrum (andra dagen)
Vi tog oss i alla fall till vattenfallet som var vackert och låg helt underbart till. Efteråt sa guiden att vi skulle rida tillbaka och sedan ta en annan väg upp till bergen. När vi kom fram till stallet så valde vi istället att avsluta ridturen, det gick helt enkelt inte att rida de där hästarna! Sedan hade jag dåligt samvete eftersom de inte så friska ut rent fysiskt sätt, de var magra och kanske inte fick tillräckligt med omvårdnad.



Mina herrchinos! Tokhästarna!
Baños eller Badrummet (första dagen)
Vi vaknade strax före åtta och gick och åt en smarrig frukost på bageriet/cafeet brevid. Väldigt bra frulle!
Klockan 9 var det dags för dagens övningar, vi skulle forsränna och se apor. Vi började med att hoppa in i en van som skulle ta oss till forsränningsstället. På vägen stannade vi och Peppe gjorde någon slags bungy jump liknande grej från en bro. Jag filmade det hela , trodde jag i alla fall, jag måste lära mig hur kameran funkar.
Efter en bit till så stannade vi igen och åkte linbana över ett vackert vattenfall. Jag är ju så fruktansvärt höjdrädd så jag verkligen tvingande mig själv att göra det.
Lite rädd var jag:) Fantasikt landskap
Sedan var det dags för forsränning. Vi började med att byta om till våtdräkt, förutom jag och Peppe så var det en engelsk tjej som var med i båten.
Jag måste faktiskt säga att Peters våtdräkt sitter bättre!
Efter ca 5 minuters instruktioner var det dags att bege sig iväg med båten, det var faktiskt mycket jobbigare än jag trodde. Vi satt längs fram och var tvungen att paddla som galningar, Kickan fick till och med blåsor :(
Men det var väldigt roligt, vattnet var dock väldigt äckligt och kallt, alldels brunt och smakade bajs. Visst ser ni oss, vi är längst fram?!
Efter forsränningen åt vi lunch i en liten by och sedan bar det iväg till en Apfarm. Mitt ute i vildmarken fanns alltså en slags apfarm, människor bodde i ett hus tillsammans med apor och andra djur. De hade 22 apor av 6 olika raser samt sköldpaddor, mungodjur. Det var intressant att se hur de bodde och se alla aporna, alla hade namn, men de hoppade upp på en och var lite snuskiga emellan åt. Det fanns dock jättesöta apor. Det fanns massor av hundar som också bodde där. En hund hade adopterat en av aporna och det var som mamma och son. Apan red på hunden i tid och otid och bråkademed varandra hela tiden... ja, det går inte att beskriva hur det såg ut där... denna apras var jättesöt
apan rider på hunden!
Tyvärr så blev det lite förseningar, så vi var inte tillbaks i Baños för vid 6, vi hade tänkt bada i vulkankällorna (typ som på Island) men det var så fruktansvärt mycket folk att vi hoppade det! Innan 10 på kvällen slocknade båda två!
Baños eller Badrum (första kvällen)
Det har varit långhelg här i Guayaquil för att fira stans födelse, så jag och Peppe bestämde att vi skulle ut och göra en liten tripp upp till bergen. Ca 35 mil från Guayaquil ligger byn Baños eller badrum som det blir på svenska. Baños är känt för sina vulkaniska källor som man kan bada i samt att det är otroligt vackert och det finns alla friluftssporter man kan tänka sig.
Peter var ute på jobb i Cuenca (en stad) så vi bestämde att vi skulle träffas i Quito (Ecuadors huvudstad) eftersom det var smidigast. I torsdag flög jag upp till Quito (som verkar vara en otroligt vacker stad), träffade upp Peppe och satte oss på en buss till Baños. Busstationen i Quito var hektiskt och hemskt, trodde jag skulle bli rånad flera ggr om. Bussen tog 3 ½ timma trots att det skulle vara express så stannade den i varenda liten by på vägen. När vi kom fram så hittade vi ett mysigt hostal som kändes väldigt hemtrevligt. För mig så ska boende vara så billigt som möjligt när jag är ute och det här rummet kostade 10 dollar inklusive frukost samt att personalen var trevliga. Efter vi installerat oss på rummet så käkade vi och bokade upp följande dags aktiviteter.
Rummet funkade perfekt! Det enda som behövs är en säng och ett skithus. Pengarna kan man lägga på roliga aktiviteter istället!
Jag måste bara visa en bild som jag tog på flygplatsen i Guayaquil innan jag åkte till Quito! Det fanns även en skylt brevid där det stod att man inte fick ta in hundar på flygplatsen, undrar vad som är värre?!
Kalle Anka shoppar!
Förra tisdagen var jag och Peppe ute och shoppade då vi insåg att vi inte hade några friluftskläder inför helgens övningar. Tyvärr så fanns det inga riktiga byxor för tjejer som var tåliga så jag köpte ett par herrchinos på mataffären istället. Funkar klockrent!
Vi sprang runt i massor av butiker för att kolla vad som fanns, till slut hittade vi en hel outfit till Peppe, en specialjacka till mig, en ryggsäck och lite annat smått och gott. Det som är så spännande med att handla i det här landet är att även om du betalar kontant så ska du skriva under kvittot eller säga vad du har för passnummer. Jag vägrar av integritetsskäl uppge mitt passnummer när jag handlar, vad fan ska de med det till?? Hur som helst så har Peppe kommit på den bästa lösningen när det gäller att skriva under kvitton, man signerar helt enkelt "Kalle Anka"! Visst ser den rätt proffsig ut!!
Jag lyckats alltid träffa på....
Hoppas alla som läser bloggen mår bra! Själv är det bara prima, jag har just kommit hem från skolan och har gjort min examen i spanska. Det gick så där, eller ja, det jag nog bra. Min vän Paco har ett underbart ordspråk när det kommer till studier "om du får högre betyg än Godkänt, då har du pluggat för mycket". Jag lever efter detta.
Jag har ju inte kommenterat så mycket hur det är att leva här, kulturchocker eller liknande. Jag har skrivit en rejäl utvärdering men den är på Peppes data.. Egentligen så har jag inte upplevt sådan stor skillnad, det är alltid vissa saker som görs annorlunda, men det behöver inte vara till det sämre.
En kulturskillnad är hur man ser på homosexualitet. Här så är det inte legitimt att vara homosexuell, det var inte lagligt förrän 1997 att vara bög. De människor som jag har träffat drar grova bögskämt och har tom frågat om det finns homosexuella i Sverige och i så fall hur många. Enligt mitt sätt att se det så har det inte riktigt kunskap om att homosexualitet finns överallt... Jag har sagt till dem att jag inte tycker att bögskämt alltid är så trevliga. Visst vi svenskar är ju inte alltid så öppna för homosar och det finns ju många som är homofober. Men vi har ju ändå ganska liberala värderingar kring detta, jag menar man kan gifta sig, snart kan man adoptera m.m.
Jag accepterar fullt ut att man har olika sätt att se på saken och kommer man till ett land där det inte är OK med bögeri, så får man helt enkelt bara gilla läget. Jag gillar läget, men försöker upplysa dem om att bögar finns faktiskt i Ecuador också och att de är helt vanliga människor..
Som de flesta vet så är jag väldigt väldigt liberal när det kommer till homosexualitet och det ligger varmt om hjärta att bekämpa homofobin!
Jag har genom åren alltid lyckats träffa på bögar på mina resor. Homosexuella män är de bästa vänner man kan få, de tänker som tjejer med en killes förnuft och förstår både tjejer och killar... vanliga män förstår ju inte hur vi kvinnor tänker och fungerar!
Så igår var jag ute och käkade med två av mina kurskamrater, Lissy och Dayne. De är typ 20 år gamla och har verkligen levt livet medans de har varit här, precis som man själv gjorde när man var utomlands i deras ålder.. De åker hem på lördag så det var en slags avskedmiddag.
I alla fall så fick jag nöjet att träffa en väldigt söt. ecudoriansk fjolla som Dayne har plockat upp på ett disco... så nu har jag både hunnit träffa en amerikansk bög och en ecuadoriansk fjolla. De var verkligen jättesöta tillsammmans.
Jag kan tyvärr inte publicera någon bild på killen, då killen inte har kommit ut ur garderoben och kanske inte kan komma ut ur garderoben pga att han nog skulle kunna få väldiga problem:(
Eftersom jag skriver denna blogg på spanska (ja, jag ska börja skriva mer på spanska) och vissa av Peters kollegor är inne och kollar, så vill jag inte röja hans identitet...


Kvällen slutade med att Dayne och ecuadorianen "åkte hem" och jag och Lissy stannade kvar på en pub till typ halv 2 och drack öl, så jag var lite trött när jag vaknade imorse....
Länge leve bögarna!
Jag vet att jag inte får, men jag måste bara...
Den här bloggen ska ju handla om det vardliga livet för mig, jag har nu varit här i tre veckor och håller faktiskt på att skriva en utvärdering, men det är en sak som jag måste skriva om även om jag inte får....
Liksom i många länder så får man inte kasta toalettpapper i toan här, detta är nåt som jag absolut INTE klarar av... man måste kasta pappret i toan.... OK, om du är på semester i Grekland en vecka då funkar det men inte när man ska bo i landet under en obestämd tid. Jag vet att det beror på att systemen inte är byggda för papper, men ändå..
På barerna eller skolan eller var som helst så finns aldrig toapapper, man måste alltid ha med sig papper och gärna våtsevetter om man vill sköta sin hygien. Så här funkar det: det står någon slags sopkorg brevid toaletten och där ska man alltså kasta det som kommer ut.... snuskigt!!!
Peter berättar att på sitt jobb så har de något slags frätande doftmedel för dämpa stanken ifrån korgen...
Toaletten på Porta, där Peppe jobbar! Han vägrar göra nr 2 på jobbet även om det är mindre än en matsked:)