Mojkan

 Skönaste outfiten!

Mitt liv som lyxhustru är inte så glamouröst och flott som vissa kanske tror. Idag är det lördag och jag har under veckan spenderat 12 dollar dvs. 72 kr på mig själv! Jag har köpt ett linne för 10 dollar (60 kr) samt kaffe och vatten på mitt studiekaffe här nedanför.  Jag finner inget nöje av att göra en massa onödiga saker, visst jag kommer till veckan att lyxa på mig manikyr och pedikyr, men det finns en anledning till detta. Jag tycker det är så förbannat tråkigt att hålla på med utseendet och fixa till sig, så om någon annan kan göra det åt en så är jag bara glad och faktiskt så är det så att jag inte vet hur man filar naglar och sånt...

När det gäller kläder så jag klarar mig, eftersom jag inte jobbar så behöver jag inte så mycket.  Kläderna här är inte riktigt gjorda för en 174 cm kvinna i sina bästa år. Sedan är det ett annat mode än vad jag är van vid, det är lite mer tajt och lite mer färgglatt! Jag har även börjat gå upp så förbenade mycket i vikt att jag bara vill ha stora och pösiga kläder som är sköna att ha på sig.  Typ som min älskade hippiebyxor som jag köpte i Cuenca, dessa och en t-shirt och livet är perfekt!

Mi vida como ama de casa no es tan deslumbrante como algunos piensan. Hoy es sábado y durante esta semana he gastado 12 dolares en mi mismo. He comprado una camiseta por 10 dolares y cafés por el resto. No encuentro ningun placer en gastar dinero en cosas que no sirve para nada. Si la semana que viene voy a hacer manicur y pedicur, pero esto trata de que odio hacer esas cosas y la verdad es que no sé como hacerlo...

Cuando hablamos de ropa tengo suficente y la ropa aquí no está hecha para una mujer con 174 cm. Tambien la moda aquí es diferente que la moda en Europa, es un poco ajustado y con mucha color. He engordo un poco y por eso quiero ropa anchos. Con mis pantalones de hippie y una camiseta la vida es perfecta!

I dag är det fredag och jag tänkte det kunde vara på sin plats att berätta om vad som har hänt i veckan..

Vi börjar med det roliga! I tisdags så firade Peppe och jag vår andra bröllopsdag. Jag tyckte att vi kunde grilla och mysa på terrassen men Peppe ville gå på restaurang och jag var inte så svårövertalad. Kvällen började med ett glas Gula Änkan! Peter hade köpt flaskan för att fira min ankomst för över 1 ½ månad sedan, men jag var alldels för trött för att dricka champagne när jag kom till Ecuador. Sedan är ju jag ganska halvsnål så jag har ansett man inte kan dricka skumpa hur som helst så nu var det dags!

Sedan blev det en helt underbar middag på en restaurang, de har väldigt bra fisk och skaldjur här eftersom det är så nära havet så det vara bara att njuta....

Mer roliga saker som har hänt är att jag är klar med mina sommarkurser en vecka före utsatt tid... Jag gjorde ett studieschema när jag kom till Ecuador eftersom det var rätt mycket som skulle göras samt att jag låg efter med studierna. 5 böcker och 10 inlämningsuppgifter senare kan jag bara säga att jag är klar!!!  Det som jag blir lite arg över är att jag nu har en vecka ledigt egentligen, men eftersom vi ska få besök om två veckor tänkte jag köra igång med höstens kurser direkt på måndag och sitta som ett djur med dem. Men lärarna vid universiteten verkar fortfarande ha sommarlov eller också har de semester i huvudet hela året om för de vägrar svara och ge mig uppgifter om vad jag ska läsa och göra för inlämningsuppgifter redan nu.
 

Det mindre roliga är att jag har lyckats bli rejält förkyld. Det är i sig inte så farligt, jag menar man är ju förkyld någon gång då och då. För att kurera mig har jag varit på apoteket här för att köpa nässpray och lite annat. I Spanien brukar jag köpa en medicin som heter Frenadol, det är ett pulver man blandar med vatten och sedan blir man bättre, problemet är bara att man brukar bli sjukt trött av dem. Här så hittade jag ett liknande pulver, problemet är bara att jag blir tokspeedad av dem. Det positiva är att jag har kunnat plugga som en galning, det negativa är att jag har hållit Peter vaken eftersom jag har sovit så dåligt. Igår så hittade jag en ny medicin som ska hjälpa mot feber, de funkar superbra utan att jag känner mig varken neråt- eller uppåttjackad!

Det som blev lite tråkigt med förkylningen var att vi skulle ju ut och resa i helgen och surfa eller dyka, tyvärr så blir allt inställt, men vi får göra det nästa helg istället. Peter gnäller även att han måste få sova ut, vilket han nog inte fått i veckan! Gnällspik!

Jag har ikväll tänkt och funderat rätt mycket, dels är det ju snart helg igen och det är en "resehelg" så det snart är dags att blunda och peka på en karta vart vi ska åka... Jag tror dock att det kan bli Playas som bara ligger 45 minuter med bil härifrån.  Playas är nämligen ett litet surfställe och det är dags att ta tag i surfningen samt att Jorge kanske ska dit i helgen så det vore perfekt att hänga på honom och då kan han lära mig att surfa. När jag pratar om surfning, så är det inte vind- eller body surfing jag menar utan vanlig traditionell surfning. Jag har haft en önskan i snart 15 års tid att lära mig att surfa.

Det jag har tänkt på är hur bra Peter och jag kompletterar varandra när vi är ute och reser.  Det är sällan vi rycker ihop eller har skilda åsikter och när det händer beror det på att Peppe inte lyssnar på mig (som alltid vet bättre än honom).

Jag har nog konstig grej som händer när jag är iväg, jag kan titta på en tidtabell och utan att anstränga mig komma ihåg de flesta tiderna, jag samlar på mig en massa information om olika saker som jag går förbi utan jag tänker på det. Jag får därför stenkoll på det mesta som händer runt omkring eller bara allmänna praktiska grejor. Men sedan när det kommer till väderstreck, läsa en karta eller bara allmänt veta vad jag befinner mig, så har jag noll koll. Jag är så otroligt förvirrad och ger ett sånt intryck (vilket många har retat mig för), men dessa förstår inte att jag faktiskt har hel koll på läget. Mitt motto är att man inte behöver kartor och sånt tjafs, för det första är det inte lika spännande som att vara spontan och går man vilse så tar man helt enkelt en taxi tillbaka. Däremot så verkar Peppe ha helt koll på sådana saker men kommer aldrig ihåg praktiska saker.  Sedan är jag motoriskt outvecklad, så Peppe får hjälpa mig med koordinationsförmågan när vi gör praktiska grejor. Men utan mig skulle han nog aldrig ta sig tillbaka till Guayaquil, eller i alla fall missa bussen eller kanske ta fel buss.

Vi har dock viktiga regler som gäller när vi är ute och reser, det viktigaste är att ska man inte planera så mycket. Man hittar alltid någonstans att bo, någonstans att äta, grejor att hitta på.. det gäller att njuta av dagen och se vad som händer! Han på sitt sätt och "lilla fisken" som Peppe kallar mig, på mitt sätt!

I torsdags kväll var vi på fest hos Peters kinesiska kollegor, Fen Fei och Li Ming. Festen var till ära för att Jorge fyllde år. De bodde i ett jättemysigt hus en liten bit från oss.. Gud, vad jag saknar ett hus! Vi bor i en liten lägenhet som funkar perfekt, men det är inte riktigt samma sak.

Kvällen var väldigt trevlig, mycket skratt och kineserna bjöd verkligen till!

Det flesta kanske  någon gång hört någon  säga "pax ching chong " eller de kanske till och med att har uttalat detta uttryck själv. Pax ching chong används när man vill paxa nåt, jag har blivit varse om detta uttryck genom Jonas Öberg och frågat honom vad det betydde, men han visste inte...

Så när jag äntligen fick sitta i tu man han med Li Ming tänkte jag att jag måste fråga. Det visar sig att Ching Chong betyder "respekt", till exempel att man respekterar någon, det kan även betyda "alarm".. så "Pax Ching Chong" betyder alltså, jag har paxat respektera!

Förresten kineserna dricker som de aldrig gjort annat, blev nästan rädd!

 Chefen lär kinesen att dansa salsa!

 Hugo och en trevlig kines!

 Li Ming närmast, annan kines samt Paco (chefen)

 Peppe och Hugo!

Om ungefär 2 veckor ska Peppe och jag få lite besök från Sverige och Skottland. Allas vår Björn Kjellsson samt min barndomskompis Cecilia Vollan Johansson kommer den 2:a september och ska åka runt i Sydamerika till slutet av oktober. Den 6:e september kommer Magnus" Bobben" Johansson samt hans knasige vän Douglas "Dogge" Forsberg.  De ska vara här till den 21 september, alltså ska jag försöka plugga som ett djur innan de och försöka vara ledig så länge som möjligt. Det ska verkligen bli kul att få besök av vänner och få prata svenska med någon annan än Peter, han har ju sitt Anundsjö vräk så jag ser framemot Björns småländska "r", Cissis riktiga inlandsdialekt, Douglas jämtska samt Magnus "wanna be Sundsvalls mål"...

Det som är bestämt att vi ska göra är att åka till Galapagos öarna. Jag tog på mig att jag kunde fixa själva resan, en uppgift som jag trodde kunde vara ganska simpel, men nu i efterhand har jag lärt mig att det fungerar lite annorlunda här... för att göra en lång historia kort. Här så bokar resebyråerna själva resan på resmålet, men kollar inte upp och bokar upp flygbiljetter för att ta sig dit...

Det slutade med att jag själv bokade flygbiljetter... men den lördagen den 14:e september åker vi till Galapagos!!!

Har idag köpt lite fler blommor, jag hade kvar några kallor som funkar ett par dagar till, Peter har gjort veckans blomsterarrangemang..

 Design: PL

 Design:PL

Jag har insett att vi faktiskt bor otroligt lyxigt, anledningen är inte för att vara vräka på något sätt. Det handlar enbart om säkerhet. Då varken Ecuador eller särskilt Guayaquil är de mest säkra platserna på jorden så är det livsviktigt för mig att känna mig säker och trygg där jag bor. Jag ville inte känna några tvivel att vara själv när Peter åker iväg på någon resa med jobbet.

Total säkerhet verkar i det här landet innebära lyx och flärd.  I vårt lilla hus som består av 11 våningar samt en terrass så finns det först och främst en säkerhetsvakt på framsidan och även på baksidan. Sedan finns en 24/7 bemannad reception samt säkerhetskameror överallt. För att kunna utnyttja huset faciliteter dvs. inomhuspool, gym, bastu, biosalong, biljardbord samt terrass behöver man först och främst ett kort för att ta sig in till dessa ställen. Kortet använder man alltid exempelvis för att åka hiss. Sedan så säger man till receptionen så fixar de allt åt en.

 Här bor jag!!

 
Mina två favvovakter: Jonny och den andra har jag glömt bort namnet på, men de är alltid väldigt trevliga och glada!

 
Inomhuspoolen och biljardbord!

 
Receptionen och lobbyn!


En dag när jag klev ur hissen så stod det två grova män i kostym, det visade sig att de var livvakter åt kvinnan som äger huset och som har hela våning 11 själv.

Jag känner att jag absolut inte passar in, jag springa runt i huset i ett par shorts och en smutsig t-shirt och se allmänt skabbig ut. Den dagen livvakterna var här så klädde jag mig som jag brukar (kanske lite sämre, de flesta vet hur jag kan se ut), åkte upp på 11:e våningen där ytterligare 2 livvakter satt och "jag går upp på terrassen", de bara tittade på mig, men jag slapp bli kroppsvisiterad!

Mitt mål är att bli kompis med vakterna istället... men det är en upplevelse att bo så här under en begränsad tid en gång i livet!

 I mittersta stolen brukar jag alltid ligga, den är bäst!

Idag har jag haft en ren och skär hatdag. Det började med att jag blev väckt i natt av att hängare föll ner och jag trodde vi hade inbrott. Väckte upp Peter och önskade att jag hade haft en kniv nära sängen för att mörda inbrottstjuvarna...

Sedan så vaknade jag vid 8 och tänkte att jag skulle plugga, nej men då så visar det sig att i lägenheten ovanför så håller man på att tokrenovera, så det var svårt att koncentrera sig och studierna gick åt pipan. Redan vid lunch var jag arg... för att komma bort ur lägenheten så tänkte jag att jag hoppar på och åker en sådan där turistbuss för att göra nåt helt annat och se lite av staden. Det visade sig att på bussen fick man ju också bara sitta och svära över trafiken. För varje rödljus så stannade bussen och det berodde på att trafiken framför inte körde som de skulle. Mest förbannad blev jag när vi körde på huvudgatan och skulle passera en fyrvägskorsning, vi hade äntligen fått grönt. Då visar det sig att bilen som skulle passera över till andra sidan sket i att han inte tog sig över till andra gatan och blockerade därmed hela vår fil. Sedan hade personen i fråga mage att inte bry sig, han satt och pratade i mobil telefon. Det slutade så klart med att vi fick vänta till nästa gång det blev grönt.

Bussen stannade till vid en av stans huvudattraktioner och stod där i cirka 10 minuter, perfekt för en rökpaus tänkte jag. Medans jag står och röker kommer en liten flicka på 7 år och vill sälja godis till mig, och hon gav sig inte. Ja ja, tänkte jag, jag vill inte ha godiset men jag ger henne 2 dollar så har jag i alla fall gjort en god gärning. Snorungen tackade inte ens!!!

Ikväll efter vår underbara lyxbehandling var det dags att ta en taxi hem och då ska ju dessa jävla taxi chaufförer lura en så mycket det går, han skulle ha dubbelt så mycket betalt som det normalt sett kostar och det har bara med att göra att :

•1.       Vi är utlänningar

•2.        Vi bor där vi gör

•3.        De är knäppa

Jag orkade inte storbråka med gubbfan och efter lite tjafsande så gav honom det han begärde. Det handlar om småpengar men det är principen som räknas. Jag hatar att bli lurad samt att det inte ska vara någon skillnad om man är svensk eller ecuadorian, om man bor i ett grisarsle eller på Östermalm Förhoppningsvis så har jag gjort två goda gärningar idag, dvs. gett bort pengar till bättre behövande!

 De kan ju inte ens fixa lite elkablar!!!!!

 klart att jag var tvungena att se de äckliga leguanerna igen!!

I dag under min hatdag ( se följande inlägg) så insåg jag att jag behövde lite uppmuntran samt att vi hade en massa vykort hemma, som vi inte hade skickat. Jag vet att det ligger ett postkontor i den mysiga delen Urdesa lite längre bort. Så jag åkte iväg och postade vykorten och sedan mötte jag upp Peppe, som kom direkt från jobbet. Vi gick till världens bästa hamburgerhak, El Capi (en förkortning av kapten) och åt en utsök burgare. Sedan hittade vi en frisörsalong där man även kan göra lite behandlingar.

Där fanns han, Geovammy,  min eftersökta vän, min frisör, mitt allt som har med utseende att göra. Bögen med stort B och som var så himla trevlig och som jag kommer att vända mig till direkt jag ska klippa mig eller när jag ska vara extra fin!

Eftersom jag förra veckan blev klippt av en tjock, fet gubbe som kunde vart en lastbilschaffis så behövde inte jag klippa mig, men Geovammy tog hand om Peter.... och hans hår.

Jag gjorde istället manikyr och pedikyr, vilket var underbart! Kände mig så otroligt ompysslad...

Sedan blir man alltid förvånad över priset här, även om vi inte gick till det billigaste stället. 2 pedikyr (Peppe gjorde också pedikyr), 1 manikyr samt en klippning gick på 170 kr totalt!!! Man har faktiskt råd att skämma bort sig lite i det här landet...

Igår så kände jag att det var nåt som inte stämde, jag kände att jag var tvungen att kolla Disas blogg flera ggr, men den blev aldrig uppdatera.Sedan har jag och Peppe känt oss lite hängiga och uttråkade så man måste hitta på nåt. Jag behövde en paus från studierna och gick och handlade. Då kom jag på den smarta idén att det faktiskt var länge sedan vi grillade samt att de äntligen fått igång jacuzzinerna. Så jag köpte en fläskfilé, färska kronärterskockor,  (6 kr kilot)lite andra grönsaker och en flaska rött. Sedan sa jag till i receptionen att vi skulle använda terrassen på kvällen. Innan jag vi gick upp kollade jag bloggen en extra gång och då förstod jag av Kattis meddelande att de blivit föräldrar. Peppe kom hem vid 6 och jag överraskade honom med en liten grillkväll samt ett bad i jacuzzin! När vi låg där i badet med ett glas mousserande i handen för att fira att våra älskade vänner Disa och Jonny blivit föräldrar så insåg jag att vi har det för bra!!!

 
Så här ser terassen ut, Peppe står i ute köket för göra klart middagen!

 Grillade kronärtskockor, potatis, paprika och fläskfilé! Det bästa är att man behöver inte rengöra grillen, det gör personalen åt en!

 
Peppe och jag i badet, vi badade även samtidigt!!

På söndagen vaknade vi vid halv 9 steg upp och åt en härlig frulle, jag åt mest pannkakor. Pannkakorna här påminner om amerikanska och är tjocka och smarriga. Efter det så packade vi ihop våra grejor och begav oss ut på stan.

Efter mässan så gick vi runt och kollade på skor, de hade fina och billiga skinnskor, men problemet är att har man storlek 39 eller 40 så skrattar de mer eller mindre åt en. Man ska typ ha storlek 36 för att passa in här, jag skulle nog kunna hitta herrskor, men det är ju inte så kul! Peppe med sina gondolfötter lyckades faktiskt hitta ett par fina skor.

Efter köttmarknaden gick vi vidare till den indianska marknaden eller det ser i alla fall ut som indianer, de som står där. Där köpte jag ett par hippiebyxor i rätt storlek och 2 schalar för 15 dollar sedan blev det en väska i indiansk stil. Nu har jag hela oufiten för en riktig hippie eller en luden back-packe.  Byxorna är jättesköna, lätta samt att de torkar snabbt, perfekt för nya utflykter.

Efter inhandlingen kände vi båda att det var dags att dra sig tillbaka till Guayaquil, så redan vid 12 hoppade vi på en buss tillbaka och var hemma vid halv 5. Det var så skönt att komma tillbaka till värmen igen! Söndagen blev sedan en skön slappardag, då vi handlade, tittade på tjuvkopierade filmer och njöt!  

En av katedralerna samt en utsmyckad passage!

 
Kartan var riktigt härlig, en kaklad sådan!

 
Lite busig måste man ju vara när man är på semester!!!

Vi gick och gick, tittade på byggnader och annat. Peppe köpte en jättefin poncho, jag köpte ett par för stora hippiebyxor (som Peter ska få) och en sjal.

Vi sökte febrilt efter en pub där man kunde ta en öl, till slut hittade vi ett ställe och där satt vi till klockan 5. Sedan gick vi och köpte kopierade filmer för en struntsumma (jag vet att det inte är lagligt hemma, men i Ecuador finns det faktiskt massor av affärer som lever på att sälja såna filmer)

På kvällen gick vi ut och åt, vi hittade en förträfflig restaurang, i klassik kolonialstil. Maten var som vilken bra krog som helst i Sverige och servicen var förstklassig.  Skillnaden var bara priset, jag som aldrig dricksar tog faktiskt i och la mer än 20 procent i dricks!! (dvs. 36kr)

Nu har jag inte skrivit på ett tag och jag var just inne på Aftonbladets hemsida och såg att mitt älskade BRODER DANIEL gjorde sin sista spelning ikväll! Jag hörde BD första gången när jag var 14 år och har sedan dess ansett att det är Sveriges mest underskattade band! Vilka riff! Inför mitt bröllop gnällde jag frenetiskt på bandet att de skulel lära sig spela en Broder Daniel sång, men icket sa nicket! Det är med sorg jag nu går och lägger mig liksom Broder Daniel lägger ner och har haft sin sista spelning, min ungdom är över:)!

Länge leve Broder Daniel!