Mojkan

När jag startade denna blogg skrev jag att jag vill förstå varför man egentligen bloggar...

Varje gång jag duschar så tänker jag alltid på detta "varför", sedan kan man ju undra "varför" jag alltid gör det i duschen. I alla fall så har jag djupa filosofiska diskussioner med mig själv gällande det här med bloggning. Jag har kommit fram till två teorier:

1. Man bloggar för att man är självcentrerad och vill att alla ska veta vad man gör och hur man har gjort det. Alltså så utgår världen ifrån dig och du beskriver din värld utifrån dina egna "glasögon".
2. Man bloggar för att man behöver "skriva av sig" och beskriva den verklighet man lever i, vad man tänker och vad man kännner.

Oj,vad djupt det här blev....

Om man nu bloggar för att man är självcenterad, hur är man då i verkligheten? Är det vettigt att ens verklighet bara handlar om en själv? Missar man något, dvs, vad tycker andra, finns det andra sätt betrakta världen?

Om man bloggar för att skriva av sig kan man då skriva vad man egentligen tycker och känner då allt blir publicerat på Internet?? Hur mycket av sig själv kan man egentligen lämna ut??

Om man sitter och bloggar hela dagarna och beskriver sin vardag sitt liv, vad har man egentligen tid till att uppleva? Hur mycket tid går åt till att blogga, tid som man kunde ha gjort någonting roligare med, eller tycker man att bloggning är det bästa...

Jag har kommit fram till att jag är en självcenterad person som berättar om min nya värld och hoppas att så många som möjligt av mina vänner eller familj läser min blogg, samtidigt är det ett sätt att kommunicera med omvärlden och beskriva det jag ser... men mina innersta tankar behåller jag för mig själv...