Baños eller Badrum (hemresan)
Eftersom Guayquil ligger 0 meter över havsnivå så innebar det att vi skulle alltså ta oss ner åt... men jag var inte riktigt beredd på vad bussresan skulle innebära. Vi åkte upp och ner längs bergen, ett tag steg vi säkert 1000 meter.. vilket innebar att vi skulle ner dessa metrar... bussen körde som ett tok, jag såg ner i stupen, dimman låg som ett täcke på oss, kanten var bara någon meter ifrån oss och med tanke på jorderrosionerna här tänkte jag " nu är min sista stund kommen". Jag blundande, försökte titta bort men ingenting funkande. Vi stannade på i en liten by där vi åt ett slags majsspett och det kändes faktiskt bättre.. 7 ½ timme senare var vi äntligen framme. Vi åt lite kinamat på shoppingcentrat som är granne med oss, men efter 5 tuggar så vände sig magen ut och in och jag mer eller mindre sprang hem, där jag spenderade resten av kvällen på toa! Jävla choclospett! Jag hade i alla fall tur att det inte hände på bussen!
Där vi köpte "majsspettet" låg förresten en uppfläkt gris, undra om grisen har nåt att göra med mina magproblem?Baños eller Badrum (tredje kvällen)
På lördagskvällen bestämde vi oss för att åka upp till bergen igen med en specialiserad partybuss. Meningen med bussturen var att man kunde se om vulkanen som ligger på över 5000 meters höjd skulle kunna ha ett utbrott och man skulle se det. Det var mer som en partybuss och vid målet blev man bjuden på någon varm äcklig sprit. Vi drack spriten och efter någon timme bar det iväg tillbaka till Baños. Kvällen slutade med att vi satt på amerikanernas hotellrum och drack Jack Daniels.....
Utsikt över Baños på kvällen!
Baños eller Badrum (andra dagen del II)
hmm.. smarrigtEfter lunchen bestämde vi oss för att hyra fyrhjulingar och motorcrossar för att bege oss ut på egna äventyr. Vi valde att åka upp mot bergen, Peppe och jag åkte tillsammans på en fyrhjuling, killarna hade varsin cross. Tyvärr så upptäckte det att en bara hade handbroms och den andra bara fotbroms, men de körde på som inget var nåt fel.
Vi åkte upp till en kvinna som bodde ungefär 2800 meter över havet, helt ensam med några hundar och ett par lamadjur. Hennes största önskan var att bygga klart sitt hus och hyra ut sin stuga till turister. Vilken lycklig kvinna! Utsikten vara helt makalös, man såg ner på molnen och allt var helt grönt och luften helt frisk!
Jag, kvinnan och ett lamadjur!
Hela gänget!
Utsikt över Baños!Baños eller Badrum (andra dagen)
Vi tog oss i alla fall till vattenfallet som var vackert och låg helt underbart till. Efteråt sa guiden att vi skulle rida tillbaka och sedan ta en annan väg upp till bergen. När vi kom fram till stallet så valde vi istället att avsluta ridturen, det gick helt enkelt inte att rida de där hästarna! Sedan hade jag dåligt samvete eftersom de inte så friska ut rent fysiskt sätt, de var magra och kanske inte fick tillräckligt med omvårdnad.
Mina herrchinos! Tokhästarna!
Baños eller Badrummet (första dagen)
Vi vaknade strax före åtta och gick och åt en smarrig frukost på bageriet/cafeet brevid. 
Väldigt bra frulle!
Klockan 9 var det dags för dagens övningar, vi skulle forsränna och se apor. Vi började med att hoppa in i en van som skulle ta oss till forsränningsstället. På vägen stannade vi och Peppe gjorde någon slags bungy jump liknande grej från en bro. Jag filmade det hela , trodde jag i alla fall, jag måste lära mig hur kameran funkar. 
Efter en bit till så stannade vi igen och åkte linbana över ett vackert vattenfall. Jag är ju så fruktansvärt höjdrädd så jag verkligen tvingande mig själv att göra det.
Lite rädd var jag:) Fantasikt landskap
Sedan var det dags för forsränning. Vi började med att byta om till våtdräkt, förutom jag och Peppe så var det en engelsk tjej som var med i båten. 
Jag måste faktiskt säga att Peters våtdräkt sitter bättre!
Efter ca 5 minuters instruktioner var det dags att bege sig iväg med båten, det var faktiskt mycket jobbigare än jag trodde. Vi satt längs fram och var tvungen att paddla som galningar, Kickan fick till och med blåsor :(
Men det var väldigt roligt, vattnet var dock väldigt äckligt och kallt, alldels brunt och smakade bajs.
Visst ser ni oss, vi är längst fram?!
Efter forsränningen åt vi lunch i en liten by och sedan bar det iväg till en Apfarm. Mitt ute i vildmarken fanns alltså en slags apfarm, människor bodde i ett hus tillsammans med apor och andra djur. De hade 22 apor av 6 olika raser samt sköldpaddor, mungodjur. Det var intressant att se hur de bodde och se alla aporna, alla hade namn, men de hoppade upp på en och var lite snuskiga emellan åt. Det fanns dock jättesöta apor. Det fanns massor av hundar som också bodde där. En hund hade adopterat en av aporna och det var som mamma och son. Apan red på hunden i tid och otid och bråkademed varandra hela tiden... ja, det går inte att beskriva hur det såg ut där...
denna apras var jättesöt
apan rider på hunden!
Tyvärr så blev det lite förseningar, så vi var inte tillbaks i Baños för vid 6, vi hade tänkt bada i vulkankällorna (typ som på Island) men det var så fruktansvärt mycket folk att vi hoppade det! Innan 10 på kvällen slocknade båda två!
Baños eller Badrum (första kvällen)
Det har varit långhelg här i Guayaquil för att fira stans födelse, så jag och Peppe bestämde att vi skulle ut och göra en liten tripp upp till bergen. Ca 35 mil från Guayaquil ligger byn Baños eller badrum som det blir på svenska. Baños är känt för sina vulkaniska källor som man kan bada i samt att det är otroligt vackert och det finns alla friluftssporter man kan tänka sig.
Peter var ute på jobb i Cuenca (en stad) så vi bestämde att vi skulle träffas i Quito (Ecuadors huvudstad) eftersom det var smidigast. I torsdag flög jag upp till Quito (som verkar vara en otroligt vacker stad), träffade upp Peppe och satte oss på en buss till Baños. Busstationen i Quito var hektiskt och hemskt, trodde jag skulle bli rånad flera ggr om. Bussen tog 3 ½ timma trots att det skulle vara express så stannade den i varenda liten by på vägen. När vi kom fram så hittade vi ett mysigt hostal som kändes väldigt hemtrevligt. För mig så ska boende vara så billigt som möjligt när jag är ute och det här rummet kostade 10 dollar inklusive frukost samt att personalen var trevliga. Efter vi installerat oss på rummet så käkade vi och bokade upp följande dags aktiviteter.
Rummet funkade perfekt! Det enda som behövs är en säng och ett skithus. Pengarna kan man lägga på roliga aktiviteter istället!
Jag måste bara visa en bild som jag tog på flygplatsen i Guayaquil innan jag åkte till Quito!
Det fanns även en skylt brevid där det stod att man inte fick ta in hundar på flygplatsen, undrar vad som är värre?!
Kalle Anka shoppar!
Förra tisdagen var jag och Peppe ute och shoppade då vi insåg att vi inte hade några friluftskläder inför helgens övningar. Tyvärr så fanns det inga riktiga byxor för tjejer som var tåliga så jag köpte ett par herrchinos på mataffären istället. Funkar klockrent!
Vi sprang runt i massor av butiker för att kolla vad som fanns, till slut hittade vi en hel outfit till Peppe, en specialjacka till mig, en ryggsäck och lite annat smått och gott. Det som är så spännande med att handla i det här landet är att även om du betalar kontant så ska du skriva under kvittot eller säga vad du har för passnummer. Jag vägrar av integritetsskäl uppge mitt passnummer när jag handlar, vad fan ska de med det till?? Hur som helst så har Peppe kommit på den bästa lösningen när det gäller att skriva under kvitton, man signerar helt enkelt "Kalle Anka"!
Visst ser den rätt proffsig ut!!
Jag lyckats alltid träffa på....
Hoppas alla som läser bloggen mår bra! Själv är det bara prima, jag har just kommit hem från skolan och har gjort min examen i spanska. Det gick så där, eller ja, det jag nog bra. Min vän Paco har ett underbart ordspråk när det kommer till studier "om du får högre betyg än Godkänt, då har du pluggat för mycket". Jag lever efter detta.
Jag har ju inte kommenterat så mycket hur det är att leva här, kulturchocker eller liknande. Jag har skrivit en rejäl utvärdering men den är på Peppes data.. Egentligen så har jag inte upplevt sådan stor skillnad, det är alltid vissa saker som görs annorlunda, men det behöver inte vara till det sämre.
En kulturskillnad är hur man ser på homosexualitet. Här så är det inte legitimt att vara homosexuell, det var inte lagligt förrän 1997 att vara bög. De människor som jag har träffat drar grova bögskämt och har tom frågat om det finns homosexuella i Sverige och i så fall hur många. Enligt mitt sätt att se det så har det inte riktigt kunskap om att homosexualitet finns överallt... Jag har sagt till dem att jag inte tycker att bögskämt alltid är så trevliga. Visst vi svenskar är ju inte alltid så öppna för homosar och det finns ju många som är homofober. Men vi har ju ändå ganska liberala värderingar kring detta, jag menar man kan gifta sig, snart kan man adoptera m.m.
Jag accepterar fullt ut att man har olika sätt att se på saken och kommer man till ett land där det inte är OK med bögeri, så får man helt enkelt bara gilla läget. Jag gillar läget, men försöker upplysa dem om att bögar finns faktiskt i Ecuador också och att de är helt vanliga människor..
Som de flesta vet så är jag väldigt väldigt liberal när det kommer till homosexualitet och det ligger varmt om hjärta att bekämpa homofobin!
Jag har genom åren alltid lyckats träffa på bögar på mina resor. Homosexuella män är de bästa vänner man kan få, de tänker som tjejer med en killes förnuft och förstår både tjejer och killar... vanliga män förstår ju inte hur vi kvinnor tänker och fungerar!
Så igår var jag ute och käkade med två av mina kurskamrater, Lissy och Dayne. De är typ 20 år gamla och har verkligen levt livet medans de har varit här, precis som man själv gjorde när man var utomlands i deras ålder.. De åker hem på lördag så det var en slags avskedmiddag.
I alla fall så fick jag nöjet att träffa en väldigt söt. ecudoriansk fjolla som Dayne har plockat upp på ett disco... så nu har jag både hunnit träffa en amerikansk bög och en ecuadoriansk fjolla. De var verkligen jättesöta tillsammmans.
Jag kan tyvärr inte publicera någon bild på killen, då killen inte har kommit ut ur garderoben och kanske inte kan komma ut ur garderoben pga att han nog skulle kunna få väldiga problem:(
Eftersom jag skriver denna blogg på spanska (ja, jag ska börja skriva mer på spanska) och vissa av Peters kollegor är inne och kollar, så vill jag inte röja hans identitet...
Dayne 
Lissy Kvällen slutade med att Dayne och ecuadorianen "åkte hem" och jag och Lissy stannade kvar på en pub till typ halv 2 och drack öl, så jag var lite trött när jag vaknade imorse....
Länge leve bögarna!
Varför bloggar man??Avsnitt I
När jag startade denna blogg skrev jag att jag vill förstå varför man egentligen bloggar...
Varje gång jag duschar så tänker jag alltid på detta "varför", sedan kan man ju undra "varför" jag alltid gör det i duschen. I alla fall så har jag djupa filosofiska diskussioner med mig själv gällande det här med bloggning. Jag har kommit fram till två teorier:
1. Man bloggar för att man är självcentrerad och vill att alla ska veta vad man gör och hur man har gjort det. Alltså så utgår världen ifrån dig och du beskriver din värld utifrån dina egna "glasögon".
2. Man bloggar för att man behöver "skriva av sig" och beskriva den verklighet man lever i, vad man tänker och vad man kännner.
Oj,vad djupt det här blev....
Om man nu bloggar för att man är självcenterad, hur är man då i verkligheten? Är det vettigt att ens verklighet bara handlar om en själv? Missar man något, dvs, vad tycker andra, finns det andra sätt betrakta världen?
Om man bloggar för att skriva av sig kan man då skriva vad man egentligen tycker och känner då allt blir publicerat på Internet?? Hur mycket av sig själv kan man egentligen lämna ut??
Om man sitter och bloggar hela dagarna och beskriver sin vardag sitt liv, vad har man egentligen tid till att uppleva? Hur mycket tid går åt till att blogga, tid som man kunde ha gjort någonting roligare med, eller tycker man att bloggning är det bästa...
Jag har kommit fram till att jag är en självcenterad person som berättar om min nya värld och hoppas att så många som möjligt av mina vänner eller familj läser min blogg, samtidigt är det ett sätt att kommunicera med omvärlden och beskriva det jag ser... men mina innersta tankar behåller jag för mig själv...
Jag vet att jag inte får, men jag måste bara...
Den här bloggen ska ju handla om det vardliga livet för mig, jag har nu varit här i tre veckor och håller faktiskt på att skriva en utvärdering, men det är en sak som jag måste skriva om även om jag inte får....
Liksom i många länder så får man inte kasta toalettpapper i toan här, detta är nåt som jag absolut INTE klarar av... man måste kasta pappret i toan.... OK, om du är på semester i Grekland en vecka då funkar det men inte när man ska bo i landet under en obestämd tid. Jag vet att det beror på att systemen inte är byggda för papper, men ändå..
På barerna eller skolan eller var som helst så finns aldrig toapapper, man måste alltid ha med sig papper och gärna våtsevetter om man vill sköta sin hygien. Så här funkar det: det står någon slags sopkorg brevid toaletten och där ska man alltså kasta det som kommer ut.... snuskigt!!!
Peter berättar att på sitt jobb så har de något slags frätande doftmedel för dämpa stanken ifrån korgen...
Toaletten på Porta, där Peppe jobbar! Han vägrar göra nr 2 på jobbet även om det är mindre än en matsked:)
Min vardag
Jag tänkte försöka beskriva hur min vardag ser ut här och nu, den är inte alls så glamourös som somliga tror, den är fylld med hårt arbete och svettiga tårar...
Klockan 8 varje morgonen ringer mobilen och det är dags att kliva upp, jag är som vanligt ett levande lik på morgonen men det är bara att bita i det sura... Vid halv 9 tar jag en taxi till universitet, det är alltid lika spännande vilken väg chauffören väljer... det kan ta allt från 15 minuter till 35 minuter beroende på vilka jävla omväg de väljer att köra. Jag sitter mest och muttrar och blir småarg över alla dessa omvägar, samtidigt får jag skylla mig själv som inte säger till att de kör fel. När jag äntligen kommer fram går jag och köper en espresso innan lektionen börjar.
Från klockan 9 till halv 12 måste jag vara pigg och allert för att lära mig så mycket som möjligt även om dessa sydamerikaner inte riktigt lär en spansk-spanska. Antingen stannar jag kvar och socialiserar mig med amerikanerna ( de är dock så unga och ser mig som en helt vuxen person) eller också åker jag hem och sätter igång att plugga. Peppe brukar komma hem på lunchen ( kl 13) dels för att göra mig sällskap sedan för att undvika den feta maten här. Sedan brukar jag börja med att göra spanska läxan som tar cirka 45 minuter, efter det sätter jag igång med mina vanliga studier från Sverige (universitetsstudier på distans). Jag sitter ungfär med dessa fram till halv 6, sedan renskriver jag min spanskaläxa och när klockan slår 1800 är det kväll, vilket innebär inget mer plugg. Jag brukar fakiskt tjuvsurfa lite under dagen eftersom man behöver en paus.
Peppe kommer hem vid kvart över 6 och sedan brukar vi träna lite, städa, gå och handla. Vi brukar äta middag vid 7-8. Vi försöker hitta på nåt kul typ två kvällar under veckan men jag måste faktiskt medge att jag är rätt trött på kvällen. Men eftersom jag sitter hemma och pluggar måste jag komma ut ur lägenheten på kvällen annars blir man tokig!
Min spanska kurs slutar efter den här veckan vilket både är tråkigt men ändå skönt! Det har varit jättekul att träffa människor och förbättra grammatiken, men samtidigt har jag inte tid att ägna 4-5 timmar per dag åt både lektioner och läxor, eftersom mina vanliga studier tar rätt mycket tid och jag läste inte så mycket veckan innan jag åkte.
Jag ska försöka hitta en spanskaskola istället för ett universitet där jag förhoppningsvis kan plugga typ 2 dagar i veckan...
Pga av spanskastudierna har jag inte hunnit uppdatera min blogg på spanska, det kanske blir nästa veckas mission...
Kram
Varje dag är en lek med döden
Jag måste först och främst berätta att jag lider av någon slags dyslexi som gör att jag glömmer att skriva alla ord i meningar, det kanske beror på att jag tänker samtidigt som jag skriver och min tankar är snabbare än det jag skriver.. ja, jag hoppas ni förstår vad jag menar... jag orkar inte heller använda något rättstavningprogram utan skriver direkt här och nu! Take it or leave it!
Det dagliga livet innebär en del taxiresor, man kan åka buss, men ingen riktigt vet hur det funkar eller vilka linjer man ska välja, det är ungefär som att spela på lotto, antingen kommer man fram eller också hamnar man ute i förorten.
Så jag åker taxi varje dag fram och tilbaka till och från universitet. Det tar ca 25 minuter per resa och går på 18 kr, så det kanske handlar om ungfär 1 mil enkel väg. Det är faktiskt rätt lyxigt att åka taxi, särskilt när det kostar mindre än en enkelbiljett med Din Tur.
Ja, jag ska komma fram till vad jag menar med rubriken. Trafiken här är helt vansinnig, man byter filer kors och tvärs och tutar konstant. Bussarna är nästan värst ,chaufförerna ser ut som riktiga "Getto-killar" och kör så at det bara ryker. De präjar och trycker in bil lite hur som helst. Folk brukar säga att i vissa länder kommer körkortet med i Cornflakes paktetet, här tror jag att folk hittar körkort på gatan som de använder. Att använda säkerhetsbälten finns inte, det finns bara bälten men inga bälteslås...
Varje dag i en ny taxi känns som en lek med döden... jag har dock inte sett så många olyckor:)
Hippisar, surfare och fest
Vi kom dit vid halv 7 snåret, hittade ett hotell som var rätt billigt. Jag skulle dock inte vilja kalla det hotell utan snarare ett vandrarhem, men vi hade tur det fanns inga kackelackor! Prisa Gud! Rummet var helt OK förutom duschen som var livsfarlig, de hade dragit el som låg parallelt med vattnet.. och bara tejpat den yttersta delen med eltejp för att man inte skulle få någon stöt. Jag duschade först utan några problem, sedan kommer Peter ut från duschen och berättar att han kände sig groggy. Eftersom han är ganska lång så hade han lyckats få vatten på elledningarna medans han schamponerade håret och hade därmed sett ett blått sken...
Som ni ser så är det med livsfara man duschar i Montañita!Efter vi hade fixat till oss gick vi och käkade middag och sedan blev det lite drickande...
Då vi åkte med sydamerikaner så var det salsa, merenge och annan sån den röra på höfterna musik som gällde. Jag har ungefär taktkänsla som en pingvin och ser ut som en elefant när jag ska dansa sånt där.. men det var otroligt häftigt att se de andra dansa.. Lina var som en riktig salsadrottning!! Istället lärde Peter och jag dem att dansa Stomp eller Estomp som de kallar det här!!! När jag dansade stomp på stranden blev barnen som galna och började härma, jag ska nog kunna implementera Stomp i Ecuador!
Jag har av förklarliga skäl inte så många bilder från kvällen.. men nedan kommer några
Calamares Blivande hippibarn Efter några öl
Special Ecu-Tuk Efter en kväll ute
På söndagen chillade vi på stranden, jag hade tänkt lära mig att surfa men det var faktiskt lite kallt och blåsigt så jag var inte så sugen...
Jag tyckte väldigt mycket om Montañita och kommer nog att återvända för att lära mig att surfa och bara chilla...
Nästa gång jag kommer dit ska jag dock ha på mig denna outfit
Jag ska bara se till att inte ducha på ett par veckor, rulla mig i smuts och kanske kleta in mig i lite bajs innan jag tar på mig den! Jag kommer att passa in utan några problem!!
Vi tjuvtog ett kort på hippisarna när de arbetar!!!Ecu-Tuk mitt favoritfordon
Ecuadorianerna kallar dessa för ciclo-motores... jag väljer att kalla dem för Ecu-Tuk..
Jag fick alla fall nöjet att åka en sådan i Puerto Lopez...
Valsafari med hela Sydamerika
I fredagskväll var det dags att lämna stan och utforska Ecuador. Guayaquil är en miljonstad och det är bullrigt, mycket trafik och folk överallt. Många ecuadorianer är ju små att man knappt ser dem, man bara vet att de är där.
Vår argentinske vän Tvättmedlet Ariel hade organiserat ihop en liten resa med sina kompisar från Quito. Så på fredagkväll åkte vi ut till flygplatsen för att möta upp våra medresenärer, alla jobbar med telecom utom jag..
Resenärer: Rodrigo från Quito, ecuadorian, Lina från Colombia, Mauricio också från det "vita pulver landet", Ariel från Pampas, Ryskan och Vikingen.
Vårt mål var att komma till hamnstaden eller byn Puerto Lopez. Vid halv 10 hade vi hyrt en bil och styrde vår kosa mot byn, resan tog ca 3 timmar. Jag säger så här, i Sverige hade resan tagit 1½ timme... vägarna här är inte riktigt som hemma. Det blev en trevlig middag på macken bestående av chips, dricka och kakor.
Middag på macken med hela gänget!
Vi hittade ett litet trevligt vandrarhem i Puerto Lopez där vi sov ungefär 6 timmar eftersom vi var tvungen att stiga upp vid 8. Tyvärr var sängarna inte gjorda för svenskar, de var lite korta, sängen slutade ungefär vid min vrist så ni kan ju tänka hur det var för Peter... han fick ligga med snoppen utanför sängen.
Ecuadoriansk sänghimmel!
De ecuadorianska hundar är som hemma fast annorlunda!
Klockan 9 var det dags för valsafari, snorkling och utflykt till Isla de la Plata (silverön). Färden ut till ön tog ca 2 timmar. Det var ganska bra sjögång och sedan stannade båten ett antal ggr för att vi skulle se valarna. Valarna i sig var helt fantastiska, de hoppas ca 100 meter från båten och det var en upplevelse...
Ariel och Lina, visst är de snuttiga?! Jag tror love was in the air
Kalle Anka fåglarEfter promenaden var dags för mat, sedan åkte vi i väg med båten för att snorkla... Både Peter och jag undrade hur vi skulle hinna med att snorkla eftersom klockan var rätt mycket ..Jag måste säga att arrangörerna var rätt smarta, de tog till ett ställe där det fanns en massa maneter och efter 7 minuter var alla upp på båten igen så då var det hemresa!
Vi åkte till vidare till Montañita... som jag snart ska skriva om!!
En nästan perfekt studieplats
Grillkväll på terassen
I torsdags var det dags att använda terassen, det är en ganska stor terass med 4 utegrillar och utekök. Det finns även 4 bubbelbad, men de är tyvärr inte igång...
Vi bjöd hem en kollega till Peter, Hugo och hans flickvän Patricia och grillade lite mat. Vi lyckades tyvärr bränna kronärtskockorna och köttet var som gummi. Men det var väldigt trevligt, även om det är rätt svårt att hänga med på vad de säger... Klockan hann bli närmare två innan kvällen var slut, som tur var hade jag ingen spanskalektion på fredagen, är man sin egen chef kan man bestämma när arbetsdagen ska börja så jag tog sovmorgon!
Jag och Patricia ska nog hitta på nåt senare i veckan...
Titt, look, kick härn/ Ve, mira!
Visst ser jag grymt fittad ut!!!Igår kväll tog jag mig i kragen och jag ner till gymmet. Det var första gången jag var i ett gym på 3 år, om man inte räknar med att jag hade någon slags träning på min möhippa. Det var faktiskt jobbigare än jag trodde, jag till och med svettades. Det blev ett litet pass på ca 20 minuter men det är ju bättre än inget.
Egentligen borde jag gå och träna varje dag eftersom det är gym i huset så man behöver bara gå ner, men vi tar dagen som den kommer!
Ayer por lo noche entrené por la primera vez hace 3 años, era pesado! Pero debería entrenar....
Nedan ser ni vad vårt gym är utrustad med:
Peppe tränar Lekbollar Lyftanordning Gåband Sittstol
RacercyklarSpanska ska pratas av Paco Raffas/ Español de España
Vi är fem stycken i klassen, tre amerikaner och en kille från Indonesien och så jag då.... De är mycket duktiga på grammatiken (alla utom asiaten som bor i Italien och inte läst spanska tidigare men spanska och italienska är ju ganska likt). Jag håller dock på att få fnatt varje dag jag går dit....
Första delen som är egentligen väldigt rolig är att amerikanerna pratar spanska som det vore amerikanska. De pratar alltså spanska fast på amerikanska och det låter förbannat kul! Om jag kunde lägga upp ljudfiler, skulle jag absolut göra det! Jag har ju hört talas om Spanglish, men jag trodde att det var att man på spanska tog ord från engelskan, typ som vårat "printa" m.m och gjorde de spanska... men det här är som ett nytt språk... och det värsta är att det är så lätt att ta efter... Jag ska egentligen bara vara tyst, för mitt uttal låter som en svenskryska..... man hör alltså att jag är svenska eller ryska... typ som när Hans Blixt pratar ....
Den andra delen med att lära sig spanska är att det är sydamerikanskspanska och inte den äkta eller autentiska spanskan som jag är van vid. De har för sig många skumma saker här... de har bland annat tagit bort "ni" och ersatt det med "dem". Tänk att fråga era kompisar när ni sitter brevid dem " vill de ha en till öl?", så kan man ju inte säga. Sedan är det faktiskt så att det är spanglish de använder. De verkar gilla det stora landet i väster och har därför gjort om många engelska ord till spanska, typ som bil (coche) som här heter "car".
Faktiskt så saknar jag spanskans smattrande, hårda och härliga uttal med starka "r" och ljud som kommer direkt från halsen. Jag försöker därför att se på TV från Spanien för att hålla den riktiga spanskan vid liv. Min vän Paco Raffa är ett utmärkt exempel på fulländad spanska likaså hans otroligt trevliga flickvän Maggie.... Nej, spanska ska pratas av spanjorer....
I alla fall så verkar mina kurskompisar vara trevliga!!
El lunes empezé a estudiar español en la universidad. Es un curso durante el verano con 2 horas de clase cada día. Necesito mejorar mi español y entonces estudio solamente la gramatica. El problema es que hay muchas diferencias entre el español y el castellano... Por ejemplo no hay "vosotros", como que no hay?? No entiendo por que..
En mi clase hay 3 personas de Estados Unidos, saben la gramatica muy bien, mejor que yo. Pero cuando hablen es como que están leyendo en inglés, y suena muy divertido. Yo no debería decir nada porque tengo un accento sueco/ruso... pero prefiero el castellano!
Solo digo: Español de España
Bastujeans/ Vaqueros de suana
Jag har nu varit i Ecuador i mer än en vecka och observerat de ecuadorianska kvinnor eftersom ett av mina delmål med den här resan är att se ut och uppträda som en sådan... Jag har stött på flera problem (som jag senare tänkte berätta om) men jag tänkte fokusera kring ett av problemen. Just nu är det sommar och det innebär för de flesta kjolar, tajta kläder och att visa brösten eller i alla fall blotta så mycket som möjligt av våra härliga godingar.... kanske inte bröstvårtan, den är helig! Det är sommar här också men för ecuadorianskerna innebär det att man ska skyla sin kropp i möjligaste mån, det är ju kallt ute det är ju inte längre 100 grader!
Så alla tjejer bär jeans hela tiden, jag gillar också jeans, men kanske inte när det är över 30 grader ute... Jag har försökt ha på mig jeans på dagarna för att passa in, men det som händer är att jeansen sitter som ett andra skin på kroppen. Som den ekonom jag är så kom jag på att man kan slå två flugor på smällen! Dessa jeans fungerar praktiskt taget som en bastu (man svettas, alltså tappar man vikt och blir snyggare) samt att man slipper träna! Vilken otroligt bra affärsidé, jag tror att om man bygger in små värmeindikatorer i de svenska jeansen kan man uppnå samma effekt som här! Jag tror jag ska försöka sälja ideén till Acne eller Nudie... Bastujeans eller om man vill vara lite "international" Saunajeans!!
Synd bara att de är jävligt jobbiga att ha på sig!
Como todo el mundo sabe unos de mis missiones es actuar y parecerme como una ecudoriaña. No entiendo porquen tiene que ponerse en vaqueros, hace calor aquí. Con los vaqueros siento como tengo un segundo pellejo. Estoy sodando como una loca... pero he descubierto que los vaqueros funcionan como una sauna... y qiuzas, después unas semanas voy a ser más delgada y más guapa!
Alla svenskar pratar om väder/ Todo los suecos hablan sobre el tiempo
Todos los suecos quieren hablar sobre el tiempo. Si tienes ganas de hablar con un sueco siempre puedes hablar sobre el tiempo. Los suecos son "tiemplocos"... Aqui no se tiene que preocupar sobre el tiempo nunca bajo la temperatura de menos 20 grades.. pero hay niebla....
hmmmm..../hmmmm....
No he empezado a entrenar o ir al gimnasio por muchas razones.. estudios, jetlag etc....
Nästan jagad av leguaner.... / casí perseguido por los iguanos
Vi tar en bulle och åker till denna berömda park mitt i stan... döm om min förvåning när jag märker att det är en helt vanlig stadspark och dessa otäcka, vidriga, äckliga, fasanfulla djur springer helt öppet runt omkring i parken och jagar vettet ur människor. De jagade nästan mig så att jag var tvungen att springa för livet, jag blev så otroligt rädd när det kom en sådan där bjässe emot mig och egentligen bara vill slicka på mig och sedan äta upp i fyra tuggar... Det var inte alls någon trevlig upplevelse! Jag har faktiskt ingen dödslängtan och skulle jag dö så vill jag åtminstone ha ett glas skumpa i handen!
El domingo fuimos a un parque de iguanos... Es un parque muy famoso aqui por sus iguanos. Pensé que era un zoo y los animales estaban en juelas.. pero no estuvieron andando en el parque y yo fui perseguido por estos ascuerosos animales... blääääää No tengo ganas de morir!
Kolla, visst är de äckliga!?
I stället för att stå i skamvrån när man har varit olydig så får barnen här sitta bredvid en leguan.....måhända att dom inte ser faran som jag gör.Cosmopolitans med Lilla sjöjungfrun/Cosmopolitans con La sirena pequeña
Hur som helst så började kvällen med att vi bjöd hem Peters argentienske kollega Ariel ( den lilla sjöjungfrun) på middag. Så klart blev det köttbullar, brunsås och pärmos! Man måste visa sydamerikanerna det svenska kökets delikatesser! Han verkade i alla fall uppskatta dem!
Vid elva kom en ytterligare kollega till Peter, vid namn Jorge och hämtade upp oss.. dags att utforska staden! Vi åkte till en stadsdel som heter Urdesa och som är jättemysig! Jag trodde att nu blir det såna här små trånga barer som egentligen hur skabbiga som helst, de brukar då vara väldigt roliga att hänga på, men vi åkte till en riktig nattclub.
Först betalar man inträde som låg på typ 70 spänn och då fick man dricka för dessa pengar, men man får typ en nota där barpersonalen skriver upp allt man dricker och sedan måste man lämna in ett kreditkort i entrén. När man lämnar stället räknar entrépersonalen ut om man druckit upp sin kvot eller om man måste betala mer och man får tillbaka sitt kort!
Stället hade väldigt bra drinkar och jag fick äntligen inmundiga en smarrig Cosmopolitan + Mojito!!! Hmmm...
Det är dock inget ställe jag skulle hänga på, det fanns för äldre män med pengar och för många unga, fattiga men snygga tjejer som blev bjudna av dessa män... Kanske jag inte gillar såna ställen för jag är gammal och ful och skulle därmed inte få några gratisdrinkar!
Sedan drog vi vidare till ett strok med fler nattklubbar, så valde en av dessa, ytterligare ett sånt där konstigt betalningssystem. När vi väl är inne så höjde vi väl upp medelåldern med så där 5 år (jag är ju bara 25 år). Många var såna bratsnorisar som hade fått ett kort av pappa! Men stämmning var trevlig och det var bra musik! Jag började dock bli lite seg vid 2 snåret och vad hjälper om man är trött?! Jo, en Redbull och Vodka, jag blir så glad och fnittrig när jag får såna. Peppe och jag dansade på rätt hårt och vid halv 4 såg både Jorge och den lilla sjöjungfrun trötta ut så vi åkte hem.
Jag hade en riktig trevlig kväll och Peppes kollegor var väldigt trevliga! Ser framemot fler utekvällar!
Det som är bra med att dricka när man är utomlands är att man nästan aldrig får en rejäl baksmälla så jag vaknade pigg på söndagen!
En el sábado tuvimos que ver la marcha en Guayaquil. Primero invitamos una colega de Peter, se llama Ariel y es de Argentina. Cenamos albondigas suecas y salsa sueca...
Despues fuimos con otro colega de Peter a un sitio para tomar copas, era amable, pero un poco pijo. Las copas estaban muy buenas... por fin bebí un cosmopolitan! Luego fuimos a otro sitio que tambien era un poco pijo pero el ambiente estaba muy bien y bailamos!
Det glada partygänget! Ariel Jorge
Som Di Leva skulle ha sagt Cosmos politan är som små rymdblommor som leker i vinden!
Så unga men redan så förstörda, jag tror att någon hade varit framme med kniven på honom!
Med pappas kreditkort så blir drinkarna gratis!Fredagsbio/ Cine
I fredags blev en lugn och skön kväll. Peppe och jag gick först på ett shoppingcenter och jag handlade lite kläder.. Sedan blev det middag på TGI Fridays, vilket faktiskt var väldigt gott. Jag har varit lite anti såna där ställen, men det var väldigt gott. Jag har inte vågat äta riktigt hur som helst eftersom jag inte vet om jag har fått den ecuadorianska bakteriefloran än, men det är absolut inga problem...
Sedan gick vi och såg sommarens tjejfilm SEX AND THE CITY!
Jag älskar tjejerna och jag tyckte verkligen om filmen..
Sedan satt på en jättemysig terrass strax nedanför vårt hus och drack öl... kan nog bli ett stamhak (varför måste alla ställen som jag tycker om servera alkohol!)
El viernes, primero fuimos de compra, compré ropa y después fuimos a cenar en TGI Fridays que estaba bastante bien. Fuimos a ver Sex and the City, me encanta la pelicula... Por la noche fuimos a tomar unas cervezas en una terraza que esta cerca de nuestro piso....
Mitt klassiska problem återkommer ( Mi problema problema classico vuelve)
Jag heter Marika och i Sverige är det ju inga problem med det namnet. Jag har till och med fått höra att det är ett väldigt vackert namn, men det var på krogen, så det kanske inte räknas...
I Spanien betyder Marika "bög" eller "flata" och det är ju inte alltid så kul att använda mitt namn, alltså brukar jag använda mitt andra namn som är Sara. Det finns faktiskt folk som bara kallar mig för Sara.
Hur som helst så hoppades jag att innebörden av Marika bara var något som användes i Spanien, men nu har jag fått höra att det används här också. Alltså är det bara att döpa om sig, så från och med nu är jag Sara.
Yo me llamo Marika, pero como todo el mundo sabe Marica tiene otro sentido. Entonces, cada vez cuando estoy en España uso mi segudo nombre que es Sara. Pensaba que Marica era algo que la gente no usaba en America Latina, por que cuando estuve en Venezuela no habia ningun problema. Pero, pero... Marica aqui en Ecuador tiene el mismo sentido como en España. Entonces tengo que rebautizar de Sara. Ahora soy SARA.
Julskinka på Sheraton (jámon navideño en Sheraton)
Igår var första dagen helt ensam i lägenheten, för att gör det detta kort så försökte jag plugga. Lägg märke till att jag skriver "försökte", sedan var jag ute och åt lunch. Fick dock ganska bra studiero på ett café nedanför, synd bara att man känner sig som en jävla apa som alla glor på....
På kvällen var det dags att ägna sig åt halva världens favorithobby: FOTBOLL!
Fotboll verkar vara religion här, i alla fall så var det någon final i en sydamerikank liga, typ som UEFA och vad de nu heter.. Det var ett lag från Quito (Liga) och ett lag från Brasilien (Luminense).
Hur som helst så hade några av Peters kollegor bestämt träff på Sheraton (typ vår granne) för att se matchen. Så vi kom dit och jag blev presenterad för alla. De verkar trevliga (jag kommer med utförligare beskrivning om ecuadorianerna senare...). Sheraton här är som ett bra Scandic hotell, så det var inte så glammigt som det låter...
Jag fick i alla fall dricka min första Mojito här (18 spänn och då är det ändå dyrt för att vara här) kommer nog att bli stammis på Sheraton....
Efter första halvlek började vi känna oss lite hungriga och vill ha en liten snackstallrik, så vi beställde in en tallrik med skinka, ostar, salami och annat gott. Vi såg framemot en tallrik med kanske parma eller serranoskinka, smarrig salami och några ostar...
Tallriken kommer in och det är inget fel på den förutom att jag ser att de har lagt upp julskinka. Jag smakar på skinkan och det smakar faktiskt precis som julskinka utan grilljering, lika saftig, god och dryg som Mamma Scans förkokta...
Ecuador kanske är "som hemma fast annorlunda"...
Ayer fue el primer dia solita en el piso, intenté estudiar. Pero solo intenté. Los estudios no van bien, pero todo tiene su tiempo. Pero estuve en un Cafe donde podía estudiar bastante bien, solo es una pena que todo mundo esta mirandome que yo fuera un mono.
Por la noche fuimos a ver el fútbol, fútbol es como un religon aqui, como en el resto del mundo. Fuimos a ver el partido en Hotel Sheraton con las colegas de Peter. Eran muy amables.
Querríamos tomar algo para picar, entonces pidemos un plato de jámon, salami y queso. Pensabamos que era un plato con jamón serrano o jámon de Parma o algo así. Pero el jámon tenía el mismo sabor como el jámon de nivideño en Suecia...
Quizas, Ecuador es como Suecia pero diferente....
Andra natten (La segunda noche)
I natt vaknade av jag trodde att jag skulle föda ut en Alien ur magen. Den var helt uppsvälld och jag tänkte nu dör jag... efter magen svullit upp till en storlek av en jätteballong så small det bara till och det vara bara att hålla i sig och hoppas att toan skulle hålla. Fan, jag skulle ju inte skriva om sådana här saker.. det ingick ju inte i mitt nya liv! Jag väljer att inte skriva om det som hände på spanska.....
I alla fall så är jag pigg and cry idag, så det var förhoppningsvis bara en engångsföretelse.....
He eligido no escribir sobre la segunda noche por que tengo que cambiarme y actuar mas adulta.....
Första dagen i Guayaquil ( el primer dia en Guayaquil)
Jag vakande pigg som en liten mört klockan fem på morgonen. Peter tittade på mig och sa att jag var tokig, han tvingade mig att sova till halv 8... efter ha ätit en lång frukost så strosade vi runt i Guayaquil, köpte en mobiltelefon till mig (min gamla fungerar inte här) så nu kan jag ha kontakt med omvärlden eller i alla fall ringa efter en taxi. Man åker nämligen taxi överallt här, sedan kan man inte riktigt åka med vilken taxi som helst, så nu kan jag ringa efter speciella bilar. Vet dock inte när jag ska börja våga åka taxi själv....
Sedan strosade vi runt i Guayaquil, drack lite öl och åt mat.. väldigt trevligt när man inte har träffat varandra på två och en halv månad. På kvällen åkte vi in till Universidad Catolica där vi ska börja plugga spanska. Jag fick göra ett spanskatest som gick si så där, jag har ju inte pluggat spanska på katten musen tiotusen år. Peter har börjat ta privata lektioner, finns inga grupplektioner på kvällarna.
Jag var med efter jag hade gjort provet och hörde honom prata, han har blivit mycket bättre på spanska, så kanske om en trettio år så är han flytande...
Jag kände fortfarande av jetlagen så jag somnade strax efter 10....
Ayer por el dia estuvimos andando por las calles de Guayaquil y hablabamos. Por la noche fuimos a la universidad y hize una prueba de español. Como todo el mundo puede ver tengo que mejorar mi español. A lo mejor voy a empiezar el lunes que viene.... Era un gran placer estar con mi marido todo el dia....
Första kvällen (La primera noche)
Planet var tidig så vi landande ca 1 timme före utsatt tid. Efter ha släpat mig ur tullen, som faktiskt gick riktigt bra så kom jag på "tänk om inte Peppe är där", vad gör jag då? I alla fall så precis då jag kom ut från allt så kommer han där iklädd kostym och ger mig en jättekram och en liten pussJ
Vi åkte hem till lägenheten (jag kommer att beskriva hur allt ser ut vid ett senare tillfälle). Den är i alla fall jättefin. Jag var supertrött, hade varit vaken alldels för många timmar, men eftersom kl bara var 5 på eftermiddagen och jag kunde inte gå och lägga mig direkt så var det bara att hålla sig vaken. Peter drog iväg mig till ett shoppingcenter som ligger med lägenheten, men det gick bara inte.
Det finns inte så mycket att säga om kvällen mer än att jag slocknade klockan 8 på kvällen (detta har nästan aldrig hänt, däremot har jag vaknat klockan 8 på kvällen) efter ha varit vaken nästan ett dygn... skönt att ha någon att sova medJ
Estuve supercansada despues el viaje y la primera noche toda la noche era como niebla, pero dorm¡ como una niña....
Champagne i tandläkarstol (livet som ofrivillig lyxhustru börjar...)
Hur som helst så hade jag redan fått mitt boardingpass i Stockholm, så det enda jag behövde göra var att lämna in väskan och sedan ta mig till gaten. Det gick faktiskt väldigt smidigt att lämna in väskan, den vägde lite mycket, men jag hade redan betalt för övervikt.
Jag gick sedan vidare till mitt bästa ställe i hela Spanien. Apoteket, detta underbara ställe, där de säljer så mycket spännande saker som aldrig går att få tag på i Sverige om man inte har en massa recept och grejor. Men det blev bara tandkräm och aknemedel! Jag glömde att köpa insomningspiller!!!!
Sedan bar det av med tåg inne på flygplatsen för att ta sig till rätt gate. Jag var nog där ca 2 timmar innan planet skulle lyfta. Jag handlade lite i taxfreen, sedan gick jag och gick. Jag tänkte om jag går så mycket som möjligt så kommer jag att vara trött på planet och somna direkt. Sedan vet man ju att det brukar vara trångt och jävligt på de där flygen.
Efter väntandet var det dags att hoppa på planet, jag står lugnt och snällt i kön. Känner mig så skabbig som kan bli, festivaljeans som är indränkta i öl och därför rätt tajta, skitigt hår och sedan orkade jag inte kamma det, inte något smink alls, småfinnig och sedan tror jag även att jag luktade lite illa.
Jag går fram till boardingflickan som tar min biljett och tittar på den och sedan säger " du måste prata med min kollega som står vid andra disken", jag tänker nu är det väl nåt jävla problem med nåt. Hur som helst så går jag fram till den andra flickan och säger på knagglig spanska att hennes kollega skickat dit mig, hon ser lite förvånad nu. Hon tittar i alla fall på biljetten, RIVER sönder den och säger "VI HAR BESTÄMT ATT DU SKA FLYGA BUSINESS CLASS"
Jag bara gapade och tänkte det är inte en bra idé at fråga varför, utan jag tar snällt min biljett och går in i planet. Väl inne i planet är det som en ny värld öppnas. Det är hur stort benutrymme som helst, man ser knappt sin monitor framför stolsätet. De första de gör är att bjuda på apelsinjuice och frågar om man önskar något...
Jag sätter mig i mitt tilldelade säte och märker sedan att man nog ska vara teknisk för att förstå hur denna gigantiska tandläkarstol fungerar, man kan sitta ungefär på 50 olika sätt och man kan till och med ligga och sova. Jag tar ner en kudde och ett täcke. De är inte såna vanliga små äckliga fleccefiltar de har utan riktiga duntäcken...
Jag är nog ganska förrvirrad ett bra tag, plötsligt sitter jag med ett glas "äkta champagne i handen" och tänker nej men inte ska jag... det smakar väldigt gott. Någon timme senare sitter jag och äter oxfilé till lunch..
Resan tar 11 timmar och 30 minuter vilket faktiskt är en pina om man inte riktigt vet hur dessa tandläkarstolar fungerar, men när jag sitter ovanför Atlanten, dricker ett ytterligare glas champagne och ställer in min tandläkarstol för 80:e gången så inser jag att jag nog inte ska klaga...
Jag vill aldrig flyga turistklass igen...
Kram
Äventyret börjar nu...(livet som ofrivillig lyxhustru).. förresten välkommen till min blogg!
Jag har aldrig läst en blogg och varit väldigt skeptisk till de som bloggar. Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska läsa om vad andra gör, vad de tycker om saker om saker och ting. Hur som helst så bestämde jag mig att det kanske är min grej ändå...
Vad hade jag då tänkt blogga om?
Jo, mitt liv som ofrivillig lyxhustru i Guayaquil, Ecuador. Förutom detta ska jag försöka skriva om
1. "gå från slapp 28-åring till en tränad 18 åring, med eller utan knivens hjälp".
2. Mitt liv som blivande surfare
3. Att se ut som och FÖRSÖKA bete sig som en ecuadorianska (kan nog bli svårast, med min bajshumor)
4. Skriva min blogg på spanska också
5. Varför bloggar man??
Hur hamnade jag egentligen i den här situationen?? Ja, det har jag också undrat flera gånger.. Jag och Peter (min man) bor i ett litet radhus i Bergsåker (6 km från Sundsvalls centrum) och har även sommarstuga, vänner och ja i princip allt... För flera år sedan började vi prata om att det var dags att göra nåt helt annat med livet, livet gick som i ett litet ekorrhjul och vi gillar att resa. Så när han fick erbjudande om att jobba utomlands i alla fall ett halvår, så tänkte vi, om vi inte gör det här nu kommer vi aldrig att komma iväg. Så den 14:e april tog han sin väska och åkte till Ecuador...
Eftersom det inte funkade att jag åkte med direkt bestämde vi oss för att jag skulle komma efter. Sedan den sista maj har jag varit tjänstledig från mitt jobb och tänkte komma ner. Så nu har jag äntligen tagit tummen ur röven och åker till Guayaquil imorrn.
Just nu sitter jag på ett hotellrum i Madrid.. är så ruskigt sugen att ta mig in till Madrid och bara partaja... är väldigt skeptiskt om att det är fysiskt möjligt att ta sig tillbaka i natt..
Nej, nu ska jag försöka sova.... skriver senare!
