Mojkan

Ja, efter en lång och tutande natt så blev klev jag upp klockan 7 på morgonen... duschade och gick ner och åt en väldigt äcklig frukost. Sedan hade hotellet någon transferbuss så jag åkte iväg väldigt tidigt till flyplatsen. Jag vet att Madrids flygplats inte är den minsta så jag tänkte att jag måste ha lite tid på mig.

Hur som helst så hade jag redan fått mitt boardingpass i Stockholm, så det enda jag behövde göra var att lämna in väskan och sedan ta mig till gaten. Det gick faktiskt väldigt smidigt att lämna in väskan, den vägde lite mycket, men jag hade redan betalt för övervikt.

Jag gick sedan vidare till mitt bästa ställe i hela Spanien. Apoteket, detta underbara ställe, där de säljer så mycket spännande saker som aldrig går att få tag på i Sverige om man inte har en massa recept och grejor. Men det blev bara tandkräm och aknemedel! Jag glömde att köpa insomningspiller!!!!

Sedan bar det av med tåg inne på flygplatsen för att ta sig till rätt gate. Jag var nog där ca 2 timmar innan planet skulle lyfta. Jag handlade lite i taxfreen, sedan gick jag och gick. Jag tänkte om jag går så mycket som möjligt så kommer jag att vara trött på planet och somna direkt. Sedan vet man ju att det brukar vara trångt och jävligt på de där flygen.

Efter väntandet var det dags att hoppa på planet, jag står lugnt och snällt i kön. Känner mig så skabbig som kan bli, festivaljeans som är indränkta i öl och därför rätt tajta, skitigt hår och sedan orkade jag inte kamma det, inte något smink alls, småfinnig och sedan tror jag även att jag luktade lite illa.

Jag går fram till boardingflickan som tar min biljett och tittar på den och sedan säger " du måste prata med min kollega som står vid andra disken", jag tänker nu är det väl nåt jävla problem med nåt. Hur som helst så går jag fram till den andra flickan och säger på knagglig spanska att hennes kollega skickat dit mig, hon ser lite förvånad nu. Hon tittar i alla fall på biljetten, RIVER sönder den och säger "VI HAR BESTÄMT ATT DU SKA FLYGA BUSINESS CLASS"

Jag bara gapade och tänkte det är inte en bra idé at fråga varför, utan jag tar snällt min biljett och går in i planet. Väl inne i planet är det som en ny värld öppnas. Det är hur stort benutrymme som helst, man ser knappt sin monitor framför stolsätet. De första de gör är att bjuda på apelsinjuice och frågar om man önskar något...

Jag sätter mig i mitt tilldelade säte och märker sedan att man nog ska vara teknisk för att förstå hur denna gigantiska tandläkarstol fungerar, man kan sitta ungefär på 50 olika sätt och man kan till och med ligga och sova. Jag tar ner en kudde och ett täcke. De är inte såna vanliga små äckliga fleccefiltar de har utan riktiga duntäcken...

Jag är nog ganska förrvirrad ett bra tag, plötsligt sitter jag med ett glas "äkta champagne i handen" och tänker nej men inte ska jag... det smakar väldigt gott. Någon timme senare sitter jag och äter oxfilé till lunch..

Resan tar 11 timmar och 30 minuter vilket faktiskt är en pina om man inte riktigt vet hur dessa tandläkarstolar fungerar, men när jag sitter ovanför Atlanten, dricker ett ytterligare glas champagne och ställer in min tandläkarstol för 80:e gången så inser jag att jag nog inte ska klaga...

Jag vill aldrig flyga turistklass igen...

Kram