Varje dag är en lek med döden

Ja, jag har just mest bara skrivit om de utflykter vi hunnit med hittills, så jag tänker istället berätta om det dagliga livet här i Guayaquil....

Jag måste först och främst berätta att jag lider av någon slags dyslexi som gör att jag glömmer att skriva alla ord i meningar, det kanske beror på att jag tänker samtidigt som jag skriver och min tankar är snabbare än det jag skriver.. ja, jag hoppas ni förstår vad jag menar... jag orkar inte heller använda något rättstavningprogram utan skriver direkt här och nu! Take it or leave it!

Det dagliga livet innebär en del taxiresor, man kan åka buss, men ingen riktigt vet hur det funkar eller vilka linjer man ska välja, det är ungefär som att spela på lotto, antingen kommer man fram eller också hamnar man ute i förorten. 

Så jag åker taxi varje dag fram och tilbaka till och från universitet. Det tar ca 25 minuter per resa och går på 18 kr, så det kanske handlar om ungfär 1 mil enkel väg.  Det är faktiskt rätt lyxigt att åka taxi, särskilt när det kostar mindre än en enkelbiljett med Din Tur. 

Ja, jag ska komma fram till vad  jag menar med rubriken. Trafiken här är helt vansinnig, man byter filer kors och tvärs och tutar konstant. Bussarna är nästan värst ,chaufförerna ser ut som riktiga "Getto-killar" och kör så at det bara ryker. De präjar  och trycker in bil lite hur som helst. Folk brukar säga att i vissa länder kommer körkortet med i Cornflakes paktetet, här tror jag att folk hittar körkort på gatan som de använder. Att använda säkerhetsbälten finns inte, det finns bara bälten men inga bälteslås...

Varje dag i en ny taxi känns som en lek med döden...  jag har dock inte sett så många olyckor:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0