Mojkan

Po fredagen steg vi upp vid 5 po morgonen sedan var det frukost och vi borjade vandra vid kvart i 7. Enligt vor guide Freddoe so skulle vi ga i 7-8 timmar. Den forsta delen av vandringen var lugn vi gick lengs en flod i ca 1 timme, sedan borjade helvetet, vi gick uppfor ett berg i ca 2 timmar. Rast po en halvtimme, sedan 1 timme rakt upp. Mina ben kendes som gele, men det var bara att vandra po. Som tur var so var den australienska mamma och Judy vedligt trevliga so vi stottade vandra. Israelerna levde i sin egen varld och vi fick hela tiden venta po dem. De australiensiska pojkarna som var surfare var nog nogra a de mest valtrenade jag treffat. De bara gick och gick utan att knappt dricka vatten. Bjorn imponerade ockso och han sprang po som en liten lappojk.

Efter att vi entligen kommit upp till toppen so innebar det soklart att vi skulle ta oss ner. De gamla inkagudarna skulle ha stryk. Stigen slickade bergvaggen och ner till marken var det flera hundra meter. Assistentguiden Alex blev min reddning. Han var ockso hojdredd, so tillsammans fixade vi det.

Vid halv 1 tiden hade vi entligen tagit oss till lunchstellet som log ute i ingenstans. Efter en velbehovd lunch fortsatte vandringen lengs floden. Det var stenigt men ack so skont att slippa klattra upp och ner. Vid 4 kom vi fram till en badpark dvs. pooler ippvermda av heta kellor. Det var so herligt att krypa ner i 35 gradigt vatten och kenna att kroppa borjade leva igen.

Jag och Bjorn badade i ca 45 minuter sedan tog vi en velfortjent ol med aussierna. Egentligen skulle vi forsatta att go i ca 1 h efter kallorna, men hela gruppen valde att ta taxi till det stelle vi skulle sova po. Sedan blev det tidigt middag och sengen.